lagfäst kungamakt under högmedeltiden 242 Ett antal likheter och skillnader mellan de tre nordiska länderna, avseende kungens militära ställning, har påtalats i tidigare forskning: 1) de skillnader ledungen uppvisar i de nordiska länderna är att se som varianter av ett i grundengemensamt militärtoch fiskalt system, 2) krigsledungen hade störst, och behöll under längst tid, militär betydelse i Norge, där kungen också hade störst kontroll över den, 3) kronans resursuttag i form av krigsledung var störst i Norge, samtidigt som skatteledungen var minst omfattande där, och 4) ett militärt system som byggde på tungt rytteri och bemannade borgar uppträdde tidigast i Danmark och senare i Sverige men fick aldrig någon större betydelse i Norge.227 Som nya iakttagelser kan tilläggas: 5) en minskande rätt för kungen att kräva deltagande i anfallskrig i Danmark och Sverige men en ökande sådan rätt i Norge, och 6) en avsaknad i samtliga nordiska länder av uttryckliga bestämmelser om en kunglig ensamrätt till innehav av militära resurser men indikationer på starkast kunglig ensamrätt till militär våldsmakt för norsk del och svagast för dansk del. •1. I många studier har det, uttryckt i något skilda ordalag, konstaterats att ledungen i de tre nordiska länderna i grunden utgjorde ett och samma militära och fiskala system.228 Till exempel noterade Gerhard Hafström att 227 Likheterna som ledungssystemet uppvisar i de tre nordiska länderna har lyfts fram av bl.a. Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), Tunberg, ”Till Svearikets äldsta historia” (kap. 2, fotnot 60), Bolin, Ledung och frälse (kap. 1, fotnot 110), Hafström, Ledung och marklandsindelning (kap. 1, fotnot 112), Lund, Lið, leding og landeværn(kap. 1, fotnot 110), Varenius, Han ägde bo och skeppslid(kap. 2, fotnot 17), Bagge, ”The Scandinavian kingdoms” (kap. 1, fotnot 25), Lindkvist, ”Kings and provinces in Sweden” (kap. 1, fotnot 23), och Fagerland, Krigføring og politisk kultur i nordisk middelalder (kap. 1, fotnot 43). Den stora betydelse krigsledungen hade för norskt vidkommande har påpekats t.ex. av Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), Ersland, Norsk forsvarshistorie 1 (kap. 1, fotnot 46), Fagerland, Krigføring og politisk kultur i nordisk middelalder (kap. 1, fotnot 43), Jón Viðar Sigurðsson, ”Tendencies in the historiography on the medieval Nordic states (to 1350)” (kap. 1, fotnot 48), och Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23). Det lägre skattetrycket, men den större personliga skyldigheten till krigstjänst, i Norge har bl.a. uppmärksammats av Helle, Handbok i Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 23), Lund, Lið, leding og landeværn(kap. 1, fotnot 110), Ersland, Norsk forsvarshistorie 1 (kap. 1, fotnot 46), ochVenge, Dansk skattehistorie 1 (kap. 1, fotnot 91). Skillnader mellan de nordiska länderna avseende genomslaget för tungt rytteri och bemannade borgar har diskuterats av Löfqvist, Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid (kap. 1, fotnot 127), Arstad, ”Castle warfare in Norway in the 12th and 13th centuries” (kap. 4, fotnot 95), Ersland, Norsk forsvarshistorie 1 (kap. 1, fotnot 46), och Fagerland, Krigføring og politisk kultur i nordisk middelalder (kap. 1, fotnot 43) m.fl. 228 Bolin, Ledung och frälse (kap. 1, fotnot 110), s. 9 skriver t.ex.: ”Vissa huvuddrag i ledungsorganisationen äro gemensamma för alla de tre nordiska rikena, andra åter åtminstone för två av dem”. Vidare noterar Bolin, Ledung och frälse (kap. 1, fotnot 110) likheten i territoObserverade likheter och skillnader
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=