lagfäst kungamakt under högmedeltiden 238 enligt Frode Iversen med hänvisning till norska förhållanden, på en mer extensiv kunglig kontroll över området ifråga.207 De geografiska skillnaderna i skattesystem kan även, som bland annat Erik Lönnroth och Thomas Lindkvist visat, förstås utifrån de realpolitiska förhållanden som var rådande i det svenska riket under tidig medeltid.208 Kungen uppehöll sig till stor del i Västergötland och behövde därför få sin huvudsakliga försörjning där. Inte heller inom Svealand såg beskattningen likadan ut.209 Uppland hade det generellt högsta skattetrycket men även inom Uppland fanns det regionala skillnader i skattetrycket.210 Möjligtvis kan det höga uppländska skattetrycket knytas till uppgiften i Skänningeannalerna(tidigare kända somSigtunaannalerna) att de uppländska bönderna, som en följd av slaget vid Sparrsätra år 1247, förlorade sin frihet och blev pålagda ”spannmål och skeppsvist och flera pålagor” (spannale et skypuiste et honera plura).211 En av många möjliga tolkningar av innebörden av denna uppgift är att provianten till ledungen, ellermotsvarande belopp, nu skulle utgå till kungen även de år ledungen inte blev mobiliserad.212 207 Lindkvist, ”Kungamakten och skatterna” (kap. 1, fotnot 23), s. 165; Iversen, ”The beauty of Bona Regalia and the growth of supra-regional powers in Scandinavia” (kap. 1, fotnot 46), s. 236. 208 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 66; Lindkvist, ”Skatter och stat i den tidiga medeltidens Sverige” (kap. 1, fotnot 27), s. 173–179; Lindkvist, ”Kungamakten och skatterna” (kap. 1, fotnot 23), s. 169. 209 VmL Kg: 7 har bestämmelser kring den kungliga beskattningen snarlika dem i UL Kg: 10, omän framställda mer kortfattat och otydligt, men skattetrycket är lägre. Det saknas egentliga bestämmelser om beskattning i SdmL. I DL R: 7 förutsätts någon form av kunglig beskattning, eftersom det stipuleras att om någon inte betalar skatt till kungen får skattesumman tas i beslag som pant. I Hälsingland och längre norrut har enligt HL Kg: 7 en lägre, och personlig, ledungsskatt utgått och skatteplikten har varierat med var i lagsagan den skattepliktige varit bosatt. 210 Det tydligaste exemplet på detta är att invånarna i Roden hade ett lägre skattetryck än invånarna i de tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland och Tiundaland. Även i Roden var dock skattetrycket ganska högt, för Broberg, Anders, Bönder och samhälle i statsbildningstid. En bebyggelsearkeologisk studie av agrarsamhället i Norra Roden 700–1350, Uppsala 1990, s. 133 beräknar det sammantagna skattetrycket från kung och kyrka på bönderna i Norra Roden till 15–20 procent av den agrara årsproduktionen och upp till över 30 procent under år av extraordinära skatter. 211 Annales Suecici Medii Aevi, s. 260; se diskussionen i Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 66–67, 1944: 22. Hafström, Ledung och marklandsindelning(kap. 1, fotnot 112), s. 121–122, 155–156 och Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid(kap. 1, fotnot 110), s. 120–121 menar att uppgifterna kan syfta på att stående skatter infördes som var frikopplade från krigstjänst. Lindkvist, ”Skatter och stat i den tidiga medeltidens Sverige” (kap. 1, fotnot 27), s. 171 och Harrison, Sveriges historia2 (kap. 1, fotnot 6), s. 255, 286 menar att den förlorade friheten innebar att stående skatter infördes.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=