kapitel 4 • kungen och krigsmakten 237 halvt öre för alla skattskyldiga, utgick i Västergötland.202 Östergötland hade ett skattesystemmed drag av både systemet i Svealand och i Västergötland.203 Erik Lönnroth har, i sitt standardverk över ämnet, tidfäst ledungens övergång från en militär till en fiskal organisation till andra halvan av 1200-talet, en datering som sedan inte blivit ifrågasatt.204 För mig förefallet det betänkligt att göra en så skarp åtskillnad mellan skatteledung och krigsledung. Av landskapslagarna framgår det att kungen hade rätt att utlysa ledung antingen i form avbåde proviant och manskap eller barai form av proviant.205 Ledungen framträder därmed som ett flexibelt system som, beroende på de kungliga behoven, kunde brukas för såväl militär mobilisering som för beskattning eller för bägge delarna. Det ter sig sannolikt att utskrivning av ledung i form av enbart proviant, som en skatt in natura, fått karaktären av en årlig kunglig pålaga så snart som kungens makt blivit tillräckligt stark för att genomdriva detta. Att även krigsledungen hade en ekonomisk sida framkommer av att påföljden vid försummelse av plikten till militärtjänst var böter till kungen (leþungslami), böter somde facto kunde ersätta tjänstgöringsplikten. Skatterna i Västergötland utgick från de enskilda hushållen, medan de i Svealand blev erlagda som kollektiva prestationer sombönderna fick fördela mellan sig.206 Beskattning av distrikt var, som Thomas Lindkvist påpekat, praktiskt för en kungamakt med svagt utbyggd administration och pekar, nars själva hålla sig med kost under sina tjänsteresor (åtminstone i Svealand), seUL Km: 10; SdmL Km: 13; VmL Km: 13. 202 VgL II Förn: 41–42; jmf VgL III: 55. 203 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 64 har framhållit att skattesystemet sannolikt också skilde sig mellan olika delar av Östergötland. I ÖgL B: 28 framgår det även att skatt i vissa fall erlades till jarlen istället för till kungen. 204 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 131 et passim. Gengärden omnämns för första gången i ett diplom från år 1267 (DS 525) och ledungsskatten i ett diplom från år 1276 (DS617). Ledungsskatten omnämns ganska ofta i det medeltida svenska diplommaterialet. För äldre belägg, se t.ex. DS 518, 675, 676, 725, 802, 1066, 1169, 1172, 1209, 1396, 1437, 1719. Att kunglig beskattning existerat redan före slutet av 1200-talet är emellertid uppenbart från spridda källnotiser. Skatter på jord, under den latinska termenexactiones, är omnämnda i diplommaterialet, se DS 74, 95, 227. 205 Svealagarna gör en tydlig skillnad mellan ”gärd” (gærþ) och ”färd” (færþ). Det förstnämnda begreppet stod för ekonomiska pålagor förknippade med ledungen, medan det sistnämnda begreppet stod för krigståg med ledungen, se t.ex. Larsson, Ship and society (kap. 4, fotnot 5), s. 306. 206 Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), s. 26. Enligt Dovring, De stående skatterna på jord 1400–1600(kap. 4, fotnot 199), s. 95–135 kan skatterna under medeltiden generellt delas in i sådana som utgick efter distrikt, per person/hushåll och/eller efter förmögenhetstaxering, även om olika kombinationer var vanliga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=