lagfäst kungamakt under högmedeltiden 236 Erikssons landslag. Kungen har rätt att bestämma kraven för att erhålla och behålla frälse och vapensyn av frälsemän ska hållas på ”kungens vägnar” (kunungx væghna) av män som kungen tillsätter för uppdraget.196 I och med att ledungsplikten helt omvandlats till en stående skatt blev militärtjänstgöring, förutom vid landvärn, ett frivilligt åtagande. Krigstjänst skedde nu främst till häst i utbyte mot skattefrihet. För den som påtagit sig rusttjänst rådde emellertid tjänstgöringsplikt; underlåtelse ledde till förlorat frälse på livstid.197 Till skillnad från i landskapslagarna, där desertering endast straffades med böter, leder nu desertering i krigstid till att liv och egendom förverkas till kungen.198 Det medeltida svenska skattesystemet har varit föremål för ett antal studier.199 Redan Carl Wilhelm Ramstedt sammanlänkade krigsväsendet och skatteväsendet i sin doktorsavhandling från år 1875 om ledungssystemet i landskapslagarna från Svealand. Många studier har visat att skattesystemet långt ifrån var enhetligt inom riket. För Svealands del utgjorde ledungen grunden för den kungliga beskattningen.200 I Västergötland, som stod utanför ledungssystemet, var istället gengärd (gengiærþ) den viktigaste skatten. Den var ursprungligen en avlösning från skyldigheten att underhålla kungen och hans följe.201 Även allmänningsöre (almenningxöre), en skatt på ett och 196 DS 3972; MEL Kg: 11–13, 15. 197 MEL Kg: 16. 198 MEL Kg: 17. 199 Sandström, ”De stående skatterna i Svealand under medeltiden” (kap. 4, fotnot 29); Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28); Ståhle, Carl Ivar, ”De medeltida ledungsskatterna i Svealandskapen”, [svensk] Historisk tidskrift 61 1941: 201– 232; Hafström, Ledung och marklandsindelning(kap. 1, fotnot 112), s. 63–65; Dovring, Folke, De stående skatterna på jord 1400–1600, Lund 1951; Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid(kap. 1, fotnot 110), s. 114–123; Lindkvist, Thomas, ”The taxation systems in medieval Sweden”, i Steinar Imsen (red.), Taxes, tributes and tributary lands in the making of the Scandinavian kingdoms in theMiddle Ages, Trondheim 2011, s. 265–277. Se även, för en uppdaterad syntes, Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290 (kap. 1, fotnot 27), s. 241–255. 200 Ramstedt, Om krigs- och skatteväsendet i Svealandens lagar (kap. 1, fotnot 122). 201 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 65–66; Lindkvist, ”Skatter och stat i den tidiga medeltidens Sverige” (kap. 1, fotnot 27), s. 179; Lindkvist, ”Kungamakten och skatterna” (kap. 1, fotnot 23), s. 165–166. Gengärd (gengiærþ) omtalas bl.a. i DS1133, 1182, 1368, 1535–1536 och under sitt latinska namnprocuratio i DS 617, 675, 880. Enligt SdmL Kg: 3 har kungen rätt att begära gengärd i det landskap han vill besöka. I HLKg: 10, R: 14 har även kungens representant rätt till gästning och gengärd. Det var dock endast i Norrland som rätten till gengärd utsträcktes till kungens ämbetsmän: I andra delar av riket var de förbjudna att kräva det och kungens ombud måste anKungens beskattningsrätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=