kapitel 4 • kungen och krigsmakten 233 ledungsbördan var mindre omfattande för svagt integrerade delar av riket, där kungen bara kunde utöva en mer extensiv kontroll. Invånarna i Norrland slapp till exempel delta i ledungsfärder utomlands och befolkningen norr om Umeå och Bygdeå var helt befriad från ledungsplikten, men hade en skyldighet att försvara sin hembygd.175 Likaså hade gotlänningarna en relativt begränsad ledungsplikt som, enligt Gutasagan, blivit överenskommen med den svenska kungamakten redan under tidigkristen tid.176 Den kungliga befälsrätten över varje ledungsskepp utövades enligt landskapslagarna av en styrman (styrimaþer).177 Kungen ägde rätt att ”namnge” (næmpnæ), det vill säga utse, styrman till varje ledungsskepp.178 För brott begångna ombord på ett ledungsskepp tredelades böterna mellan styrmannen, besättningen och målsäganden, vilket innebar att styrmannen övertog kungens bötesrätt, medan besättningen övertog hundarets bötesrätt.179 Därtill var styrmannen, eller den han utsåg i sitt ställe, enligt Västmannalagenansvarig för uppbörden av skeppsvisten.180 Kungen hade i landskapslagarna från Svealand full befälsrätt över ledungen. Den innefattade befogenhet att såväl mobilisera ledungen som bestämma hur länge den skulle vara i fält.181 En kunglig jurisdiktion över ledungen framträder av bestämmelser om en särskild kungafrid medan den är mobiliserad.182 Kungens jurisdiktion över ledungen innefattade däremot inte någon genomgående rätt till ensaksböter för militära brott.183 Den kungliga dispositionsrätten över ledungen var emellertid, som framgår av Upplandslagen, tämligen omfattande: 175 HL Kg: 7. Att befolkningen vid Bottenviken var befriad från ledungen hör sannolikt till stor del samman med de logistiska problem som skulle förelegat i samband med mobilisering så långt från rikets centrum. 176 Gutasaga, kap. 6. I ett kungligt brev år 1285 (DS 815) bestäms det att ledungslamen, som tidigare utgått då gotlänningarna inte hörsammat en mobiliseringsorder, nu ska övergå i en ordinär skatt. Dessa bestämmelser stadfästes år 1336 (DS3244) av kung Magnus Eriksson. 177 UL Kb: 10–12, M12; VmL Kb: 7M: 26; SdmL Kb: 10, Add.: 9; HL Kb: 9. 178 UL Kb: 10; VmL Kb: 7. Enligt SdmL Kg: 11 var styrmannen även ansvarig för navigationen. 179 UL Kg: 11; SdmL Kg: 11; HL Kg: 9. 180 VmL Kg: 7. 181 Detta framträder allra tydligast avUL Kg: 10. 182 UL R: 14; SdmL M: 26. 183 UL Kg: 12; SdmL Kg: 12. Se dockMEL Kg: 19. Detta är laga ledung: fyra skepp från varje hundare. Vill kungen själv fara utomlands eller sända ut sin här bestämmer han själv hur länge han vill vara ute. Och han ska bjuda ut ledung för så lång tid han själv vill vara ute.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=