kapitel 4 • kungen och krigsmakten 231 att bestämmelserna om ledungen i landskapslagarna från Svealand uppvisar så stora likheter att de torde gå tillbaka på ett enhetligt regelverk.164 Landskapslagarna från Götaland behandlar inte kungens militära uppgifter eller befogenheter.Västergötlandstod dessutomutanför ledungsorganisationen.165 Samtidigt som vi vet att kungen disponerade över militära stridskrafter även i Götaland behandlas inte militära frågor i de (bevarade) lagarna från Götaland, en intressant iakttagelse i sig. Lagfäst kungamakt i detta avseende, i den mån den alls existerade, går därför inte att studera för Götalands del. Existensen av en svensk krigsledung under kungligt befäl har ifrågasatts av BjörnVarenius, som spunnit vidare på Per Nyströms tanke att ledungen blott var ett system för kunglig beskattning (för)klätt i form av en aldrig existerande flotta.166 Som grund för sin uppfattning anför Varenius främst att förekomsten av en så avancerad militär organisation som ledungen ter sig osannolik under tidigmedeltid.167 Mot detta har Gunilla Larsson invänt, med det enligt min mening adekvata påpekandet, att sådana antaganden innebär en artificiell konstruktion av det tidigmedeltida samhället som inte tar hänsyn till empiriska belägg.168 Från och med slutet av 1200-talet går det att definitivt belägga existensen av ett ledungssystem under kunglig kontroll tack vare landskapslagarna från Svealand.169 Den kungliga befälsrätten över ledungen ger sig klart tillkänna i Upplandslagen: påpekade Ramstedt, Om krigs- och skatteväsendet i Svealandens lagar (kap. 1, fotnot 122), s. 3 liksom Tunberg, ”Till Svearikets äldsta historia” (kap. 2, fotnot 60), s. 156 att de olika lagarna innehåller delvis olika bestämmelser avseende detta. 164 Lund, Lið, leding og landeværn(kap. 1, fotnot 110), s. 74. 165 Redan Ramstedt, Om krigs- och skatteväsendet i Svealandens lagar (kap. 1, fotnot 122), s. 4 framhöll att i Götaland, till skillnad från i Svealand, hörde inte krigsväsendet och skatteväsendet samman och var uppbyggda på helt olika sätt. 166 Nyström, Per, ”Herraväldet”, i Ronny Ambjörnsson & David Gaunt (red.), Den dolda historien. 27 uppsatser om vårt okända förflutna, Stockholm 1984, s. 327–328; Varenius, Han ägde bo och skeppslid (kap. 2, fotnot 17), s. 2, 70, 142et passim. 167 Se t.ex. Varenius, Han ägde bo och skeppslid (kap. 2, fotnot 17), s. 81, 87. 168 Larsson, Ship and society (kap. 4, fotnot 5), s. 301. 169 UL Kg: 10–11; VmL Kg: 12; HL Kg: 12–14; SdmL Kg: 10–12. Det svenska ledungssystemet verkar även ha omfattat Åland och sydvästra Finland men för det senare området är Nu bjuder kungen ut lid och ledung, [han] bjuder ut rodd och redskap; då ska man namnge hamn och stam och styrman och alla roddare. Och [ledungen] ska påbjudas på kyndelsmässoting och inställa sig på ledungsstämmor. Om alla utgärder till kungen ska påbud komma fjorton dagar innan de ska verkställas. Kungens befälsrätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=