lagfäst kungamakt under högmedeltiden 230 Forskningen om den svenska ledungen har mer rört de territoriella enheter som var förknippade med den än på vilket sätt den utgjorde en resurs för kungamakten.159 Under senare år, då ledungen mer varit en fråga för arkeologer än historiker, har det påtalats att de svenska ledungsskeppen var mindre än de danska och norska. Den svenska krigsledungen anses även har varit numerärt mindre än i grannländerna.160 En annan fråga som i någon mån diskuterats är i vilken grad kungen hade direkt befälsrätt över ledungen redan under tidig medeltid. Det är allmänt antaget att stormän som utrustade egna skepp kan ha utgjort ett komplement till ledungen.161 Nils Blomkvist har till exempel menat att formerna för mobilisering kan ha varierat beroende på omständigheterna.162 källsituationen: Eftersom de skriftliga källorna är färre för svensk del än för dansk och norsk del före slutet av 1200-talet är kunskapen om den svenska ledungen under tidig medeltid avsevärt mindre. Först med landskapslagarna från Svealand, främst Upplandslagenfrån år 1296, får vi större kunskap om den svenska ledungens organisation.163 Niels Lund har påpekat medeltida Sverige, Stockholm 1996. En nyare översikt av krigsmakten i Sverige under högmedeltiden i allmänhet ges bl.a. i Kraft, John, Ledung och sockenbildning, Västerås 2005, s. 20–32, Blomkvist, The discovery of the Baltic (kap. 1, fotnot 31), s. 203–208 och Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290(kap. 1, fotnot 27), s. 255–267. 159 De territoriella enheter som hörde samman med ledungssystemet har bl.a. varit föremål för studier av Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28); Dovring, Folke, Attungen och marklandet. Studier över agrara förhållanden i medeltidens Sverige, Lund 1947; Hafström, Ledung och marklandsindelning(kap. 1, fotnot 112); Hjärne, Erland, Land och ledung. Ur Erland Hjärnes historiska författarskap 1–2, Stockholm 1980–1981; Larsson, Mats G., Hamnor, husbyar och ledung, Lund 1987; Söderlind, Stefan, Leding och härad. Gård och by. En studie i medeltida svensk kameralistik och drätsel, Uppsala 1989; Kraft, Ledung och sockenbildning (kap. 4, fotnot 158); Ericsson, Alf, Terra mediaevalis. Jordvärderingssystem i medeltidens Sverige, Uppsala 2012. 160 Larsson, Hamnor, husbyar och ledung (kap. 4, fotnot 159), Larsson, Ship and society (kap. 4, fotnot 5). Även Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), s. 51 invänder mot tanken på att ledungen i Svealand skulle ha bestått av ett stort antal skepp med mycket manskap. Att de svenska ledungsskeppen tycks ha varit mindre än de danska och norska hänger förmodligen samman med att de ursprungligen skulle kunna användas på de ryska flodsystemen, där större och mer djupgående skepp var opraktiska. 161 Larsson, Mats G., ”Ingvarstågets arkeologiska bakgrund”, Fornvännen 81 1986, s. 107; Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), s. 57. Historiska belägg för faktiska svenska ledungsfärder i Österled under 1100-talet behandlas i Larsson, Ship and society (kap. 4, fotnot 5), s. 338. 162 Blomkvist, The discovery of the Baltic (kap. 1, fotnot 31), s. 204. 163 Bestämmelsena om den svenska ledungen är samlade i UL Kb: 10–12; DL; R: 7; VmL Kb 7; SdmL Kb: 10–12, Add. 2, 9; HL Kb: 7–9. Redan Ramstedt, Om krigs- och skatteväsendet i Svealandens lagar (kap. 1, fotnot 122), s. 1 framhöll landskapslagarna från Svealand som de viktigaste källorna till det medeltida svenska krigsväsendet och skatteväsendet. Samtidigt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=