kapitel 4 • kungen och krigsmakten 219 instämt i, beskriver GulatingslovenochFrostatingslovenregionala variationer av ett och samma ledungssystem.103 Den kungliga befälsrätten över de enskilda ledungsskeppen utövades enligt bägge dessa landskapslagar, liksom senare i Magnus Lagabøters landslov ochMagnus Lagabøters bylov, per delegation av en kungligt utnämnd styrman (stýrimaðr). Styrmannen hade enligt Gulatingslovenoch de andra lagarna också ansvaret för mobiliseringen av ledungen: Styrmannen fungerade som skeppets befälhavare och skulle, för kungens räkning, sammankalla och mönstra manskapet, liksom leda arbetet med att rusta och sjösätta skeppet.105 Utan att anföra några direkta bevis menade Edvard Bull d.ä. att den kungliga utnämningsrätten av styrmännen måhända tillkommit först under slutet av 1100-talet.106 Den uppfattningen har vun103 Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), s. 32–38; Lund, Lið, leding og landeværn(kap. 1, fotnot 110), s. 68; Ersland, Norsk forsvarshistorie 1 (kap. 1, fotnot 46), s. 42–43. Eftersom det inte är mitt syfte att här närmare diskutera utformningen av ledungssystemet per se kommer jag inte att gå in djupare på skillnaderna mellan GulL och FrostL i detta avseende. 104 Citerat från GulL 299. 105 GulL 299–300, 304; FrostL VII: 7, 20; MLL III: 8–9, 14; se även GulL 307–308. I Norge förväntades de ledungspliktiga bönderna själva ombesörja bygget av ledungsskeppen, vilket regleras i GulL 304–308 och FrostL VII: 1–6, 19–20. 106 Bull, Leding(kap. 1, fotnot 53), s. 33–34, 67. Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 207 anser att kungen hade en svag ställning i bestämmelserna rörande ledungen i GulL men hänvisar inte till några specifika rättsregler som grund för detta uttalande. Den ska styra ett skepp som kungen utnämner till detta. Men om han inte vill, då ska han böta 6 marker. Men om en annan man berövar honom styrmannaskapet, då ska han böta 6 marker. Nu ska styrmannen utse de rorkarlar som ska medfölja, då ska alla vara skyldiga att fara eller böta 3 marker. Nu är det väl om det finns tillräckligt med ogifta män. Men om det inte finns nog av dem, då ska de bönder fara som har arbetsfolk till att arbeta för sig; då är det bra om det finns tillräckligt av dem. Men om det inte finns nog av dem, då ska en ensam arbetskarl fara; en ska fara och två stanna hemma och bärga deras skörd ifall skeppet då blir ordentligt bemannat; men annars ska två fara och en stanna hemma. Saſcal ſkípi ſtyra er konongr nemmer til. En ef hann vill eigi. þa er hannſeccr .vi. Morcom. En ef annaR maðr rener hannſtyri homlo. þa er ſa ſeccr .vi. morcom. Nuſcal ſtyri maðr nemna ha ſeta meðſér at fara. þa ſcolo þeír aller ſkylldír til at fara. ellar giallda Mercr .ííj. Nu er vel ef drenGmenn vínnaſc til. En ef þeír vínnaſc eigi til. þaſcolo bøndr fara. þeír er fírír yrkiendr eiguſér. þa er vél ef þeír vínnſak til. En ef eigi vínnaſk þeír til. þaſcal eínvírki fara. ſcal eínn fara en tveír ſcolo heíma væra. at biarga bufe þeiRa. Ef þa erſkipat. en ellar fare tveír en eínnſe heíma.104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=