lagfäst kungamakt under högmedeltiden 218 under kungligt befäl. Omfattningen av ledungsbördorna verkar däremot ursprungligen, vilket jag återkommer till, ha varit en förhandlingsfråga mellan kung och tingsmenighet.98 Enligt Gulatingslovenfastställdes storleken på ledungsbördan genom överenskommelser mellan kung och tingsmenighet i varje fylke.99 Om en tvist uppstod mellan kungen och de ledungspliktiga bönderna i enskipreida(motsvarande skeppslag i Sverige) avseende storleken på ledungsbördan var det bönderna i en angränsandeskipreidasom hade rätt att slita tvisten.100 Detta är ett uttryck för att ledungen var en lagreglerad pålaga, som kungen inte hade rätt att öka utan medgivande från berörda parter. Avseende befolkningens ledungsförpliktelse meddelar Gulatingsloven: Liknande, möjligen något yngre, bestämmelser om ledungen som en institutionaliserad militär resurs under kunglig kontroll finner vi i Frostatingsloven.102 Som Edvard Bull d.ä. först påtalade, och andra forskare sedermera Jørgensen m.fl. (red.), Maritime warfare in northern Europe. Technology, organisation, logistics and administration 500 BC–1500 AD: Papers from an international research seminar at the Danish National Museum, Copenhagen, 3–5 May 2000, Köpenhamn 2002, s. 300 är det också tydligt att det är iGulatingsdistriktet som ledungen först fick förankring och han betonar att detta knappast är en tillfällighet med tanke på att det var där som Håkon den Gode hade sin främsta maktbas. Det är i sammanhanget av intresse att notera att Øberg, ”Leidangsordningen i lys av sagaene” (kap. 4, fotnot 32), s. 546 genom studier av samtidssagorna, funnit att även så sent som under perioden 1177–1276 låg den största ledungsbördan på Gulatingsdistriktet. 98 Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 95; Ersland, Norsk forsvarshistorie 1 (kap. 1, fotnot 46), s. 43–44, 82; Fagerland, Krigføring og politisk kultur i nordisk middelalder (kap. 1, fotnot 43), s. 90 betraktar bestämmelserna om ledungen som ett avtal mellan kung och bönder. 99 GulL 297. FrostL VII: 1 indikerar att en liknande ordning ursprungligen också rått i Frostatings lagsaga. Enligt GulL 298, 304 har tre gårdar att gemensamt ställa upp med en man till ledungsflottan. Enligt en bestämmelse i GulL 297 ska emellertid en man per sju personer ställa upp. Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), s. 38 vill se detta som ett resultat av en ökad tjänstgöringsplikt i och med en övergång under sent 1100-tal till skepp med 25 åror istället för 20 åror. 100 GulL 310. 101 Citerat från GulL 295. 102 GulL 295, 299; FrostL VII: 1. Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), s. 72 påvisar även att GulL är den viktigaste källan till bestämmelserna om ledungen i MLL och att FrostL spelar mindre roll. Kungen ska råda för påbud och förbud och för våra utfärder. Vi har inte rätt att neka honom ledung till riksgränsen om han bjuder ut den sig till nytta och oss till gagn. Nu ska alla män göra den i sådana fall, som kungen har lovat oss. KononGr ſkal Raða boðe oc banne. oc varom út forum. eigi eígum ver hanom leiðangrs at ſynía til landz enda ef hann byðr ſér til þarva. oc oſſ til gagns. Nuſcolo aller menn þann gera at iamnaðe. ſem konongr hever iatt oſſ.101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=