lagfäst kungamakt under högmedeltiden 212 annat än som kustvakt, hade sannolikt sin grund i att den militära utvecklingen minskat ledungens militära betydelse till förmån för tungt rytteri.71 Även om ledungen allt mer sällan blev mobiliserad upphörde inte plikten för vapenföra män till både ledung och landvärn. Distinktionen mellan landvärn och ledungsplikt framstår som otydlig och har i forskningen varit öppen för olika tolkningar. I ljuset av liknande norska och svenska bestämmelser betraktar jag landvärn som en allmän skyldighet att delta i det militära försvaret och ledungen som en specifik militär organisation, som både kunde brukas offensivt och defensivt.72 Enligt den vedertagna uppfattningen – företrädd av historiker som Kristian Erslev, Erik Arup, Aksel E. Christensen och Nils Hybel – kunde den danska kungamakten inte göra framgångsrika anspråk på stående skatter förrän, tidigast, under slutet av 1100-talet.73 Mikael Venge har emellertid utmanat denna uppfattning och genom indiciebevisning argumenterat för en mycket äldre kunglig beskattningsrätt.74 Utan att finna det nödvändigt att ta ställning till åldern på det danska skattesystemet vill jag framhålla att kungliga privilegiebrev till kyrkliga institutioner visar att en årligt utgående ledungsskatt i vart fall utkrävdes vid mitten av 1100-talet.75 Någon form av skatteledung var sålunda etablerad redan före kodifieringen av lagarna. Lagmaterialet tillåter därför inte oss att spåra framväxten av en kunglig beskattningsrätt. 71 Enligt GD14:I:6 hade sedan 1130-talet fyra hästar medföljt på varje ledungsskepp och därmed möjliggjort för ryttarhärar att transporteras med ledungen. Det indikerar, som jag ser det, en början på en övergång från den traditionella ledungen till det tunga rytteriet. 72 JL II: 24, III: 11, se ävenJL II: 50, III: 9. I källor på latin kallas landvärnet defensio terrae eller defensio patriae. Ekbom, Carl Axel, Ledung och tidig jordtaxering i Danmark. Studier i Nordens äldsta administrativa indelning, Stockholm 1979, s. 107 menar emellertid att landvärn i vissa fall även kunde inkludera preventiva anfallskrig och Hahnemann, Steffen, Middelalderens selvejere i det danske Østersøområde. På sporet af lægsopbygningen bag skibsledingen, Auning 2009, s. 169 framhåller att källorna gör en otydlig åtskillnad mellan ledung och landvärn. Begreppet landvǫrnär redan belagt från 1000-talet i skaldediktningen, se Malmros, ”Kongemagt og leding i Norge og Danmark omkring 1100 belyst ud fra den tidlige kristne fyrstedigtning” (kap. 3, fotnot 213), s. 330. 73 Se bl.a. Erslev, Valdemarernes storhedstid (kap. 3, fotnot 114), s. 147–148, 200; Arup, Danmarks historie 1 (kap. 3, fotnot 114), s. 194; Christensen, ”En feudal periode i dansk middelalder?” (kap. 1, fotnot 24), s. 59; Hybel, Danmark i Europa 750–1300(kap. 1, fotnot 34), s. 85, 198. 74 Venge, Dansk skattehistorie 1 (kap. 1, fotnot 91), s. 47 och även s. 24–25, 47, 50, 60, 167. 75 Dipl. Dan. 1:II:98, 1:II:123. Kungens beskattningsrätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=