kapitel 4 • kungen och krigsmakten 211 De militära bestämmelserna i valhandfästningarna från år 1320 och 1326 fokuserar på rättigheterna för dem som tjänstgör för kungen och inte på vad för krav kungen kan ställa. Valhandfästningarna fastslår bland annat att kungen måste friköpa frälsemän som blivit tillfångatagna. Dessutom måste kungen sedan ekonomiskt kompensera frälsemännen innan de är skyldiga att tjänstgöra igen.65 Till skillnad från i Jyske Lov, där grundregeln var att ställa upp till krigstjänst på egen bekostnad, är det nu föreskrivet att kungen måste underhålla alla som tjänstgör.66 Dessa bestämmelser i valhandfästningarna ligger väl i linje med den allmänna utvecklingen i Danmark, som framhållits av Aksel E. Christensen, att frälsemännen fick fler privilegier samtidigt som kraven på deras krigstjänst minskade.67 Som Niels Lund uppmärksammat, ställer Jyske Lov frälsemännen utanför den vanliga ledungsorganisationen. Likväl är de förpliktigade att tjänstgöra i ledungen:68 Efter att venderna blivit underkuvade och kristnade verkar ledungen ha fått en mer defensiv roll som patrullerande kustvakt. Med stöd av uppgifter hos Saxo Grammaticus har det gjorts gällande att det cirka år 1170 infördes en ordning att vart fjärde ledungsskepp, bemannat av unga ogifta män, alltid skulle bevaka kusterna.70 Den avtagande plikten till deltagande i ledungen, 64 I praktiken hade den danska ledungen, sommilitär organisation, upphört att existera i och med en förordning från år 1304, se Dipl. Dan. 2:V:310. 65 Hdf 1320, art. 12; Hdf 1326, art. 10. 66 Hdf 1326, art. 10–11. Detta stadgande står i skarp kontrast till föreskriften i JL III: 7 att alla kungens och biskoparnas män måste ha vapen och dra i ledung på egen bekostad. 67 Christensen, ”En feudal periode i dansk middelalder?” (kap. 1, fotnot 24), s. 49–50. 68 Lund, Lið, leding og landeværn(kap. 1, fotnot 110), s. 255. 69 Citerat frånJL III: 7. 70 GD14:XXXIX:49; se diskussion och tolkning i Malmros, Rikke, ”Den danske ledingflådes størrelse”, i Poul Enemark m.fl. (red.), Kongemagt og samfund i middelalderen. Festskrift til Erik Ulsig på 60-årsdagen 13. februar 1988, Århus: 1988, s. 35. Överallt där kungens och biskopens män är, oavsett om de har en eller flera gårdar, är de skyldiga att vara fullt beväpnade och fara i ledung på sin egen bekostnad och ta emot sin sold. Men om någon stannar hemma utan laga förfall eller tillstånd, ska han betala kungen full skatt för varje gård han har eller vara bonde utan jord nog att fullgöra ledung om han inte vill betala som det är sagt. Hwaræ thær kunungs mæn æræ æth biscops. hwat hældær the hauæ eet boo. æth fleræ.tha æræ the skylduth at hauæ fullæ wapnæ. oc faræ i lething a theræ costæ. oc takæ theræ maal. æn sittær han hemmæ vtæn laghæ forfall æth orlof. gialdæ kunung af hwar garth thær han hauær een thri things hafnæ. æth wæræ innæ bondæ. of han wil æi gialdæ sum sauth ær.69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=