kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 21 av befogenheter och resurser mellan olika politiska aktörer. Det medförde en koncentration av makt till kungen. I och med att mycket makt blev överförd till kungen från aktörer verksamma på lokal och regional nivå ökade den politiska likformigheten i varje rike. Kungariket framträdde som den överordnade politiska enheten med en kung som gjorde anspråk på suveränitet över ett avgränsat territorium.4 Detta ska ses mot bakgrund av att under 1000-talet fick tanken på kungamakten som ett fast ämbete (officium) inom ramen för ett hierarkiskt system sitt genomslag i det kristna Västeuropa. Kronan som institution blev skild från kungen som person.5 Det innebar en institutionalisering av maktutövningen, ett centralt begrepp som jag återkommer till, och betydde större permanens och fastare politiska spelregler. Den romersk-katolska kyrkan stödde och skänkte genom kristen kungaideologi legitimitet åt den expanderande kungamakten. Genomrex iustus-ideologin om den rättfärdige kungen av Guds nåde (rex Dei gratia) betonade kyrkan att kungamakten var ett gudomligt ämbete för att upprätthålla fred (pax) och rättvisa (justitia).6 Denna ämbetstanke fastslog således både källan till kungens makt och definierade hans uppgifter på samma gång som den gav kungadömet religiös legitimitet. Kungens växande makt är utgångspunkt och ram för denna studie. De större konturerna av utvecklingen var gemensamma för det romersk-katolska Eu4 Reynolds, Fiefs and vassals (kap. 1, fotnot 1), s. 35, 476 och Lindkvist, Thomas, ”Sveriges medeltida europeisering”, i Rutger Lindahl & Per Cramér (red.), Forskning om Europafrågor vid Göteborgs universitet 2005, Göteborg 2006, s. 134 har framhållit att kungadömet betraktades som den normala politiska enheten i det medeltida Europa. 5 Kantorowicz, Ernst H., The king’s two bodies. A study in mediaeval political theology, Princeton 1957, s. 7–15. 6 Kern, Fritz, Kingship and law in the Middle Ages, Oxford 1939, s. 21, 27–34, 50; Johnsen, Arne Odd, Fra ættesamfunn til statssamfunn, Oslo, 1948, s. 270–271; Ullmann, Walter, Principles of government and politics in theMiddle Ages, London 1961, s. 117–118; Drar, Kristin, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd. Medeltidens fursteideal i svenskt hög- och senmedeltida källmaterial, Stockholm 1980, s. 60; Fenger, Ole, Gammeldansk ret. Dansk rets historie i oldtid og middelalder, Viby J. 1983, s. 68–70; Lindkvist, Thomas, ”Sveriges medeltida europeisering” (kap. 1, fotnot 4), s. 133; Harrison, Dick, Sveriges historia2: 600–1350, Stockholm 2009, s. 136–137; Jón Viðar Sigurðsson, ”Skattlandet Island: Fra høvdingmakt til kongemakt”, i Lars Ivar Hansen m.fl. (red.), Nordens plass i middelalderens nye Europa. Samfunnsomdanning, sentralmakt og periferier. Rapporter til det 27. nordiske historikermøte, Tromsø 11.–14. august 2011, Stamsund 2011, s. 100–102. Den primära bibliska inspirationen för ämbetstanken kommer från Mark 9:35; Matt 20:26; Luk 22:26 och biblisk inspiration till rex iustus-tanken kommer bl.a. från 1 Sam 8, 15, 1 Kung 15, 11, 22, 43. KungSyfte och problemformuleringar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=