kapitel 4 • kungen och krigsmakten 205 litärt våld? Hade kungen befälsrätt även över militära styrkor som tillhörde andra aktörer? De medeltida nordiska lagarna utgör ett otillräckligt källmaterial för att ge en allsidig och uttömmande bild av de militära förhållandena och av kungens militära ställning. Bara vissa av lagarna behandlar överhuvudtaget militära frågor; i de lagar som gör det redogörs det oftast i första hand för ledungen och i andra hand för den kungliga hirden och det tunga rytteriet. Uppgifterna i lagmaterialet är få rörande lagreglerade kungliga militära befogenheter och uppgifter. Antingen har detta rättsområde till stor del endast varit reglerat genom muntligt traderad rätt, alternativt i nu försvunnen separat stadgelagstiftning, eller så har det aldrig varit föremål för någon mer omfattande lagreglering. Det senare alternativet ter sig troligast eftersom sådan stadgelagstiftning i princip saknas och flera landskapslagar inte berör militära frågor fastän vi vet vi från andra källor att kungen hade dispositionsrätt över militära resurser i dessa landskap. Kungens militära befogenheter och uppgifter verkar sålunda endast i begränsad utsträckning varit föremål för lagreglering.33 Vid mitten av 1100-talet utgjorde venderna, den slaviska befolkningen vid den tyska Östersjökusten, det allvarligaste militära hotet mot danskarna. Krigen mot venderna, som ännu inte blivit kristna, kulminerade med erövringen av Rügen år 1169 (eller år 1168). Danska erövringskrig, i form av korståg, fortsatte mot hedniska folk längre österut under 1200-talet.34 De viktigaste impulserna till utvecklingen av den danska krigföringen på land, med införandet av tungt rytteri och bemannade borgar, kom från det tyskromerska riket och från de danskar som deltog i korstågen till Palestina. Danmark var först i Norden med att ta tungt rytteri och befästningsverk i bruk och var det nordiska land som fick en krigsmakt som uppvisade störst likheter med det kontinentala Europa.35 33 Eftersom det endast är lagreglerad kunglig makt som studeras är det heller inte av intresse här att beakta andra typer av källmaterial, som kan belysa kungens faktiska militära makt. 34 Christiansen, Eric, The northern crusades, London 1997, s. 50–72, 93–122. 35 Den danska ledungen har bl.a. varit föremål för studier av Arup, ”Leding og ledingsskat i det 13. Aarhundrede” (kap. 1, fotnot 110), s. 141–237; Bolin, Ledung och frälse (kap. 1, fotnot 110); Kjersgaard, Erik, ”Leding og landeværn”, i Tage E. Christiansen (red.), MiddeKungen och krigsmakten i det danska riket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=