lagfäst kungamakt under högmedeltiden 204 nordiska länderna, dels att urskilja vilka skiftande former kungens militära befogenheter och uppgifter tog sig i respektive land. Det är viktigt att beakta att kungens kontroll varierande över olika typer av militära styrkor. Fokus ligger på ledungen eftersom det är denna militära institution som lagarna i första hand reglerar. Eftersom det inte, i de flesta fall, är möjligt att avgöra åldern på de enskilda bestämmelserna om ledungen är utsikterna att studera förändringar över tid begränsade. Det är vidare viktigt att återigen framhålla att lagarna är normativa källor. Som sådana ger de information om hur krigsmakten var tänkt att fungera och inte beskriver hur den i verkligheten fungerade.32 kungens befälsrättavser rätten att disponera och styra över väpnade styrkor, både personligen och per delegation. För att komma åt omfattningen av, och formen för, kungens militära befogenheter och uppgifter – sålunda hans befälsrätt – beaktas följande: Hur framträder kungens överhöghet över ledungen? Vilken kunglig militär jurisdiktion framträder genom till exempel kungliga ensaksböter och andelsböter vid brott relaterade till militärtjänst gör ingen?Hur fri dispositionsrätt har kungen över de väpnade styrkorna? Hur omfattande var skyldigheten till personlig militärtjänstgöring? Hur stränga var straffen för att åsidosätta militärtjänstgöringen? kungens beskattningsrättavser både de ekonomiska pålagor som kompletterade eller ersatte den personliga militärtjänstgöringen och de böter som utgick vid åsidosättande av denna. För att komma åt omfattningen av, och formen för, den kungliga beskattningsrätten beaktas följande: Hur ingående regleras den kungliga beskattningen i lagarna? Hade böterna som utgick vid underlåtelse av plikten till militärtjänstgöring en skatteliknande karaktär? Berättigade kvalificerad krigstjänst till häst till skattefrihet? kungens anspråkpå ensamrätt till militära maktmedel avser i vilken utsträckning kungen hade, eller gjorde anspråk, på ensamrätt till innehav av väpnade styrkor och till bruket av militära maktmedel. En åtskillnad görs mellan å ena sidan rätten för andra aktörer att förfoga över väpnade styrkor och å andra sidan rätten för dem att bruka militära maktmedel utan kungens medgivande som viktig. För att studera omfattningen av, och formerna för, kungliga anspråk på ensamrätt till militära maktmedel beaktas följande: Finns det några inskränkningar i rätten till innehav av väpnade styrkor för andra aktörer än kungen? Fordras det ett kungligt tillstånd för att bruka mi32 Att ledungen inte i verkligheten alltid fungerade som reglerat i lagarna för norsk del, där källäget gör att saken bäst går att studera, har uppmärksammats av t.ex. Øberg, Harry S., ”Leidangsordningen i lys av sagaene”, [norsk] Historisk tidsskrift 34 1948, s. 536–572.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=