kapitel 4 • kungen och krigsmakten 201 inte någonstans i Europa förrän under andra halvan av 1200-talet och de nordiska länderna tycks snarare ha varit tidiga än sena i den utvecklingen.28 Den kungliga beskattningen har tidigare varit föremål för betydande intresse bland historiker men inte tilldragit sig större uppmärksamhet under senare år. Redan för hundra år sedan framhöll forskare som Josef Sandström och Edvard Bull d.ä. det nära sambandet mellanmilitärväsendet, i synnerhet ledungen, och den kungliga beskattningen.29 Även av de medeltida lagarna framträder tydligt sambandet eftersom de stående skatterna där behandlas tillsammans med krigsledungen.30 Av den anledningen har jag valt att behandla beskattningen tillsammans med kungens militära befogenheter och uppgifter. Detta val ter sig även som ett motiverat val i ljuset av det faktum att krigsmakten medeltiden igenom var den största utgiften för kronan och följaktligen den främsta anledningen till beskattning. Det tunga rytteriet finansierades vidare genom att ge skattefrihet, frälse, till den som deltog i det utrustad på egen bekostnad. Sålunda lades inga direkta kostnader på kronan för det tunga rytteriet men frälset medförde att kungen gick miste ombetydande skatteinkomster.31 Detta kapitel rör tre undersökningsområden som på skilda sätt ska belysa hur kungamaktens lagfästa militära befogenheter och uppgifter varierade över tid i de danska, norska och svenska rikena: 1) kungens befälsrätt, 2) kungens beskattningsrätt, och 3) kungens anspråk på ensamrätt till militära maktmedel. Syftet är dels att jämföra omfattningen av kungens militära makt, och den därtill knutna beskattningsrätten, vid olika tidpunkter i de 28 Enligt Imsen, Senmedeltiden(kap. 3, fotnot 16), s. 104 var det först under andra halvan av 1300-talet som kunglig beskattning började införas i större omfattning i fredstid runt om i Europa. 29 Sandström, Josef, ”De stående skatterna i Svealand under medeltiden”, [svensk] Historisk tidskrift 33 (1913), s. 1–22; Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53). 30 Se Gul 295–315; FrostL VII: 1–27; JL III: 1–20; ULKg: 10; VmL Kg: 12; SdmL Kg: 10. 31 Under den period som boken berör var det fråga om ett funktionellt frälse och inte ett bördsfrälse även om frälsemännen tenderade att rekryteras ur ett ganska smalt samhällsskikt. Det är ett medvetet val att inte använda begreppet adel – eller tala om frälset som ett avgränsat stånd – då det är felaktigt, som t.ex. Vogt, Slægtens funktion i nordisk højmiddelalderret (kap. 2, fotnot 17), s. 78 och Andersen, Legal procedure and practice in medieval Denmark(kap. 1, fotnot 24), s. 19 påpekat, att uppfatta frälset som en avgränsad samhällsgrupp i de nordiska länderna under medeltiden. Det grundläggande arbetet om frälset under nordisk medeltid är fortfarande Löfqvist, Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid (kap. 1, fotnot 127). Problem och avgränsningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=