kapitel 4 • kungen och krigsmakten 199 inletts redan under 1000-talet men påbörjades först mer än ett århundrade senare i Norden och då först i Danmark.23 Flera historiker har framhållit att demilitära förändringarna fick politiska och sociala konsekvenser. När de militära resurserna koncentrerades till ett framväxande världsligt frälse, stärktes den politiska ställningen för denna grupp. För bönderna medförde samtidigt minskad militär betydelse minskad politisk makt.24 Till exempel Sverre Bagge och Thomas Lindkvist menar att avvecklingen av ledungen, och övergången till en professionell armé, banade vägen för införandet av ett kungligt våldsmonopol.25 Med bemannade borgar kunde kungen med större effektivitet kontrollera sitt territorium och dess befolkning. Måhända underlättade det införandet av ökade ekonomiska pålagor, som de höga kostnaderna för att bygga och underhålla borgarna fordrade. Dessutom ökade skattetrycket på de ofrälse som en följd av den skattefrihet som det världsliga frälset erhöll för sin rusttjänst.26 Sammanfattningsvis innebar övergången från en värnpliktsarmé till en yrkesarmé, för att använda moderna begrepp, minskade krav på personlig militärtjänstgöring men ledde samtidigt till en ökande skattebörda för att finansiera de nya elitstyrkorna. Stående skatter var det effektivaste sättet för medeltida kungar att försäkra sig om regelbundna inkomster. Från och med slutet av 1100-talet blev de en allt viktigare del av kronans finanser runt om i Europa.27 Med skatter avses här och fortsättningsvis regelbundna och formaliserade ekonomiska transfereringar till kungamakten, antingen in natura eller i penningar. Någon mer omfattande kunglig beskattning infördes 23 Contamine, War in the Middle Ages (kap. 4, fotnot 16), s. 30–31. 24 Se t.ex. Jägerstad, Hovdag och råd under äldre medeltid(kap. 1, fotnot 43), s. 4, Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd(kap. 1, fotnot 6), s. 38 och Helle, ”Towards nationally organised systems of government” (kap. 1, fotnot 48), s. 350. Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 371 menar dock att det kan finnas en tendens till att ibland överdriva den politiska makt ledungssystemet gav bönderna. 25 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering” (kap. 1, fotnot 4), s. 137; Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 71. 26 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 134 anser, för svensk del, att bruket av värvad trupp var huvudorsaken till det ökade skattetrycket. Som Bartlett, ”Patterns of unity and diversity in medieval Europe” (kap. 1, fotnot 10), s. 35 framhållit ökade även skattetrycket kraftigt på kontinenten på grund av allt större kungliga arméer; jmf även diskussionen i Gunn m.fl., ”War and the state in early modern Europe” (kap. 1, fotnot 57). I stort följer detta den tes för intensifiering av statsbildningsprocessen som presenteras av Tilly, Coercion, capital, and European states, AD 990–1992(kap. 1, fotnot 3). 27 Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 5; Lindkvist, ”Kungamakten och skatterna” (kap. 1, fotnot 23), s. 163.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=