lagfäst kungamakt under högmedeltiden 196 militärtjänst och skatteuppbörd eller både ”färd” (færþ) och ”gärd” (gærþ) som lagarna uttryckte saken.6 Kungamakten fick sålunda genom ledungen såväl manskap, vapen och skepp som ekonomiska resurser.7 I forskningen har det framhållits att det skedde en övergång under 1100och 1200-talen från vad som kan kallas en krigsledung till en skatteledung. Dessa begrepp betecknar här ett ledungssystem bestående av faktisk militärtjänstgöring respektive ekonomiska pålagor. Befolkningens militära förpliktelser gentemot kronan omvandlades i ökande grad till ekonomiska förpliktelser, som kunde utkrävas även under de år när ledungen som en militär styrka inte mobiliserades. Övergången ägde dels rum genom överenskommelser att mot en avgift slippa personlig krigstjänst och dels genom böter för försummelser av militärtjänsten. Även krigsledungen hade en ekonomisk sida: den som inte fullgjorde ledungsplikten skulle erlägga en särskild bot, ledungslame (leþungslami).8 Ledungen har i forskningen fått en central betydelse både för kungamaktens konsolidering och för den nordiska statsbildningsprocessen i allmänhet. Mest konkret har detta kanske uttryckts av Edvard Bull d.ä., som såg framväxten av ledungen som ”en del af historien om hvordan den norske stat er blit til”.9 Inge Skovgaard-Petersen har dessutom framhållit att ledungen är det äldsta kända rikstäckande administrativa systemet i de nordiska länderna.10 De viktigaste likheterna och skillnaderna mellan de tre nordiska länderna påtalade i tidigare forskning avseende kungens militära makt, mer ingående behandlade i slutet av kapitlet, är i korthet följande: Ledungsväsendet i Danmark, Norge och Sverige var så pass likartat att det kan betraktas som ett gemensamt militärt och fiskalt system.11 Krigsledungen var militärt viktigast, och behöll längst sin betydelse, i Norge. Den norske kungen hade också större direkt kontroll över ledungen än de danska och 6 Redan Erslev, Valdemarernes storhedstid(kap. 3, fotnot 114), s. 27 konstaterade att ledungen bestod både av militärtjänst och skatt. 7 Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 76 framhåller provianteringen av ledungsskeppen som länken mellan ledungsplikten och kunglig beskattning. 8 Se Tunberg, Sven, Rod och Roslag i det gamla Sveariket, Stockholm 1947, s. 50; Hafström, Ledung och marklandsindelning (kap. 1, fotnot 112), s. 64. 9 Citat från Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), s. 9. 10 Skovgaard-Petersen, Inge, ”Vikingerne i den nyere forskning”, [dansk] Historisk Tidsskrift 12:5 1971, s. 709. 11 Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53); Bolin 1934; Hafström, Ledung och marklandsindelning (kap. 1, fotnot 112); Lund, Lið, leding og landeværn (kap. 1, fotnot 110) – explicit framhållet av Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 349 och Lindkvist, ”Early political organization”, s. 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=