RB 72

lagfäst kungamakt under högmedeltiden 194 1 För en översikt av medeltida krigföring i allmänhet, se Contamine, Philippe, War and competition between states (kap. 1, fotnot 62). En översikt av de nordiska inbördeskrigen ges i Bagge, Sverre, ”The structure of the political factions in the internal struggles of the Scandinavian countries during the High Middle Ages” (kap. 1, fotnot 84), s. 299–320; Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 40–67. 2 Enligt Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet (UCDP) pågick under år 2012 åtminstone 32 stycken ”väpnade konflikter” (= minst 25 dödade/år i stridigheterna) i världen, varav sex stycken var av sådan magnitud att de definierades som detta kapitelstuderas utvecklingen av kungamaktens lagfästa mili- Itära befogenheter och uppgifter. De nordiska länderna var under 1100och 1200-talen präglade av fejder mellan släkter och politiska fraktioner som gav upphov till väpnade konflikter inom rikena. De danska och svenska kusterna var dessutom utsatta för bland annat estniska, karelska och vendiska räder, samtidigt som danska och svenska erövringståg, betecknade som korståg, var riktade mot dessa folk. De stora dragen i den militära utvecklingen är väl kända och kan sammanfattas med att krigföringen i Norden ändrade karaktär såväl organisatoriskt som vapentekniskt mellan 1100- och 1300-talen. Tungt rytteri och befästningsverk i sten gjorde sitt intåg. Ledungsflottanminskade i betydelse. Kungamakten gjorde samtidigt allt större anspråk på ensamrätt till innehav och bruk av militära resurser. Stormännens väpnade styrkor blev i ökande grad föremål för kunglig reglering.1 De flesta medeltida krig var relativt småskaliga och till sin karaktär närmast att betrakta sommer omfattande fejder. Storskaliga krig mellan två riken (eller andra statsbildningar) förekommen var snarast undantag. Väpnade konflikter utkämpades i de flesta fall inom ett rike och/eller mellan andra aktörer än kungarna. Frågan vilka av dessa väpnade konflikter som ska klassificeras som krig blir enbart problematisk om utgångspunkten är att krig är mellanstatliga, en uppfattning som är lika anakronistisk för medeltiden som verklighetsfrämmande på 2000-talet. Väpnade konflikter är numera, liksom på medeltiden, endast undantagsvis mellanstatliga och utkämpas istället vanligen mellan en eller flera stater och militärt organiserade icke-statliga aktörer eller mellan olika militärt organiserade icke-statliga aktörer.2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=