lagfäst kungamakt under högmedeltiden 180 det skedde en generell expansion av kungens rättsliga makt och kunnat visa att den skedde i olika takt i de tre nordiska länderna. stensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24) och Christensen, Ret og magt i dansk middelalder (kap. 1, fotnot 24) har studerat expansionen av kronans ökande rättsliga makt i en större politisk och samhällelig kontext. Till specialstudier hör bl.a. Holberg, Kong Valdemars lov (kap. 3, fotnot 38) om kungens förhållande till lagen under 1200-talet, Holberg, Ludvig, Kirke og len under valdemarerne. Retshistoriske afhandlinger, Köpenhamn 1899 om dansk kunglig riksgiltig lagstiftning under 1200-talet, Fenger, Fejde og mandebod (kap. 1, fotnot 85) om hur kungamakten försökte inskränka fejdrätten, och Fenger, Fejde og mandebod (kap. 1, fotnot 85) om hur inflytandet från romersk rätt påverkade kungamakten i Danmark och övriga Norden, Riis, Les Institutions politiques centrales du Danemark 1100–1332 (kap. 1, fotnot 24) om den institutionella utvecklingen som var en förutsättning för kronans ökade rättskipning, Bøgh, ”Magten i middelalderen” (kap. 1, fotnot 100) om expansionen av den danske kungens dömande makt och Vogt, ”The king’s power to legislate in twelfth- and thirteenth century Denmark” (kap. 2, fotnot 49) och Vogt, Helle, ”With law the land shall be build: Danish legislation for the realm in the thirteenth century”, i Steinar Imsen (red.), Legislation and state formation. Norway and its neighbours in the Middle Ages, Oslo 2013: 113–128 om kungens lagstiftningsmakt på 1200-talet. För norsk del diskuteras kungamaktens växande rättsliga makt inom ramen för allmänna rättshistoriska framställningar såsom Aschehoug, Norges offentlige ret 1 (kap. 3, fotnot 21), Taranger, Udsigt over den norske rets historie 2 (kap. 3, fotnot 21), Robberstad, Rettssoga. 1 (kap. 1, fotnot 100) och Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7) och i allmänna historiska översikter såsom Johnsen, Fra ættesamfunn til statssamfunn(kap. 1, fotnot 6), Lunden, Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 83), Helle, Handbok i Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 23), Helle, Aschehougs Norgeshistorie 3 (kap. 1, fotnot 26) och Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23). Till specialstudier kan nämnas Indrebø, ”Spreidde merknader um dei norske logmannsembætti i millomalderen” (kap. 3, fotnot 128) om hur lagmännen blev kungliga ämbetsmän och därmed hur den dömande makten vid tingen knöts till kungen, Blom, Kongemakt og privilegier i Norge inntil 1387 (kap. 1, fotnot 26) om stadgelagstiftningen, Helle, Konge og gode menn i norsk riksstyrning, ca. 1150–1319(kap. 1, fotnot 23) om hur kungen fick ökad makt genom stadgelagstiftning, Sunde, ”Lov, rett og rette dommar” (kap. 3, fotnot 128) om Magnus Lagabøters lagstiftningsaktivitet och Imsen, ”Law and justice in the realm of the king of Norway” (kap. 2, fotnot 34) om samarbetet mellan kungen och tingsmenigheterna i rättskipningen. För svensk del saknas större översiktsverk av medeltida rättshistoria men bland studier som gjorts kan nämnas t.ex. Björling, Om bötesstraffet i den svenska medeltidsrätten(kap. 3, fotnot 36) och Hemmer, Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt (kap. 3, fotnot 231) som behandlat den kungliga bötesrätten, Karlsson, Karl Henrik, Den svenske konungens domsrätt och formerna för dess utöfning under medeltiden, Stockholm 1890 om den kungliga domsmakten, Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7) om kungens rättsliga makt inom ramen för landslagens konstitutionella bestämmelser, Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd (kap. 1, fotnot 6) om det kyrkliga inflytandet på kungens rättsliga verksamhet, Åqvist, Kungen och rätten (kap. 1, fotnot 7) om utvecklingen av kungens dömande makt, Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28) om framväxten och inriktningen på den svenska kungliga stadgelagstiftningen, Nordberg, I kung Magnus tid (kap. 3, fotnot 34) om lagstiftningen under Magnus Eriksson och Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97) om synen på kungens rättskipande roll under 1200- och 1300talen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=