kapitel 3 • kungen och rättskipningen 179 fäster särskilt avseende vid sådana former av centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering av kunglig makt som kan anses uttrycka en statsbildningsprocess. • 1. Det har i åtskilliga studier, som i de flesta fall rört ett enskilt nordiskt land, konstaterats att kungamaktens rättsliga befogenheter och uppgifter ökade och blev utövade inom ramen för en tilltagande centralisering och institutionalisering.320 I första hand har forskningen uppehållit sig vid den ökande kungliga bötesrätten och vid ökningen av kungens dömande makt. Betydande intresse har även riktats mot den lagstiftandemakten. Expansionen av den exekutiva makten har däremot fått förhållandevis lite uppmärksamhet.321 Genom min studie av lagmaterialet har jag kunnat bekräfta att 320 En utökning av olika kungliga rättsliga maktbefogenheter har för dansk del konstaterats och diskuterats av t.ex. Jørgensen, Manddrabsforbrydelsen i den skaanske ret fra valdemarstiden(kap. 1, fotnot 24), Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), Gædeken, Retsbrudet og reaktionen derimod i gammeldansk og germansk ret (kap. 3, fotnot 7), Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), Fenger, Fejde og mandebod(kap. 1, fotnot 85), Fenger, Gammeldansk ret (kap. 1, fotnot 6), Riis, Les Institutions politiques centrales du Danemark 1100– 1332(kap. 1, fotnot 24), Bøgh, ”Magten i middelalderen” (kap. 1, fotnot 100), Hybel, Danmark i Europa 750–1300 (kap. 1, fotnot 34), Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), Andersen, Legal procedure and practice in medieval Denmark(kap. 1, fotnot 24) samt Vogt, ”The king’s power to legislate in twelfth- and thirteenth century Denmark” (kap. 2, fotnot 49), Vogt, ”’Secundum consuetudinem et leges patrie’” (kap. 3, fotnot 38), s. 67–79; för norsk del av t.ex. Aschehoug, Norges offentlige ret 1 (kap. 3, fotnot 21), Johnsen, Fra ættesamfunn til statssamfunn (kap. 1, fotnot 6), Blom, Kongemakt og privilegier i Norge inntil 1387(kap. 1, fotnot 26), Helle, Konge og gode menn i norsk riksstyrning, ca. 1150–1319(kap. 1, fotnot 23), Helle, Handbok i Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 23), Helle, Aschehougs Norgeshistorie 3 (kap. 1, fotnot 26), Helle, Gulatinget og gulatingslova (kap. 1, fotnot 23), Helle, ”The Norwegian kingdom” (kap. 1, fotnot 25), Andersen, Handbok i Norges historie 2 (kap. 3, fotnot 183), Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), Sunde, ”Daughters of God and counsellors of the judges of men” (kap. 3, fotnot 134), Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), samt Imsen, ”Law and justice in the realm of the king of Norway” (kap. 2, fotnot 34), för svensk del av t.ex. Ranehök, Centralmakt och domsmakt (kap. 3, fotnot 14), Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), Lindkvist, ”Law and the making of the state in medieval Sweden” (kap. 1, fotnot 23), Lindkvist, ”Kings and provinces in Sweden” (kap. 1, fotnot 23), Åqvist, Kungen och rätten (kap. 1, fotnot 7), Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28), Nordberg, I kung Magnus tid(kap. 3, fotnot 34), Harrison, Jarlens sekel (kap. 3, fotnot 320), Harrison, Sveriges historia 2 (kap. 1, fotnot 6), Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290 (kap. 1, fotnot 27) samt Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97). 321 För dansk del är Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24) fortfarande det viktigaste översiktsverket av medeltida rättshistoria. Se dock även Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24) och Andersen, Legal procedure and practice in medieval Denmark (kap. 1, fotnot 24) för nyare rättshistoriska analyser av de danska landskapslagarna. ChriObserverade likheter och skillnader
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=