kapitel 3 • kungen och rättskipningen 177 endast i Äldre Västgötalagen, där kungliga ämbetsmän knappt omnämns, där en sådan skyldighet saknas. Straffsatserna visar att mutbrott ansågs som allvarliga och bötesfördelningen – två tredjedelar av böterna såväl som hela beloppet av mutan till kungen – visar att detta huvudsakligen betraktades som ett brott mot kungen.317 Magnus Erikssons landslag ochMagnus Erikssons stadslag fastslår vidare att den som blivit fälld för mutbrott ska mista sitt ämbete.318 Detta ser jag som ett uttryck för en strävan efter att kungens ombudsmän skulle verka som en oberoende part inom rättssystemet. 2delsammanfattning: Fram till 1200-talets mitt ter sig den svenska kungamaktens lagfästa rättsliga befogenheter och uppgifter begränsade men det skedde sedan snabbt en ökning av kunglig jurisdiktion och bötesrätt. Lagarna gav dock endast kungen rätt till en tredjedel av andelsböterna, samt en tredjedel av konfiskerad egendom vid de flesta urbotamål. Under 1200talet blev kungen högste domare och utövade dömande makt både personligen och per delegation. Kungliga domstolar inrättades med ensam jurisdiktion över många mål. Före 1200-talets slut fick kungen också kontroll över utnämningen av lagmän/domare. Med edsöreslagarna omkring år 1250 påbörjades en kunglig stadgelagstiftning som fick fastare former under 1280-talet. Den första kungligt initierade lagen proklamerades år 1296 men tingen behöll rätten att anta eller avvisa lagförslag. Omkring år 1350 blev riket en rättsenhet genom antagandet av en riksgiltig landslag och stadslag. Kungen hade dock en relativt svag exekutiv makt med ett ganska begränsat ansvar för verkställigheten av straff och beskydd av de svaga. Medan internordiska komparativa studier av kungamaktens lagfästa rättsliga befogenheter och uppgifter är sällsynta existerar det en stor mängd undersökningar av enskilda aspekter av kungens rättsliga makt för respektive nordiskt lands del. De studier som innehåller komparativa inslag har tenderat att främst röra områden av begränsad relevans för denna undersökning, såsom lagmaterialets ålder, inflytandet från kanonisk och romersk rätt, formerna för den dömande makten och straffmätningen.319 317 VgL II Add.: 1; SdmL Km: 12; MEL R: 3. I MESt Kg: 5 stadgas istället treskifte vid mutbrott. 318 MEL R: 3; MESt Kg: 5. 319 Egentligen har, mig veterligen, ingen internordisk komparativ studie någonsin företagits Ett nordiskt jämförande perspektiv
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=