lagfäst kungamakt under högmedeltiden 174 Flera forskare har uppmärksammat hur Birger Magnusson (1290–1318) likställs med Moses som förmedlare av Guds lag till människorna.300 Kungen har ett gudomligt mandat att främja rätten. När han låter ändra lagen handlar han på uppdrag av Gud.301 Kungens rätt att stifta ny lag framhålls indirekt genom hänvisningar till tidigare kungliga lagstiftare alltsedan S:t Erik. På samma gång framhålls det att den nya lagen bygger på traditionell rätt med ursprung i förkristen tid. Dessa principer för ny lagstiftning i Upplandslagen, som senare även förorden till SödermannalagenochHälsingelagenger uttryck för, har Kristin Drar funnit ligga i linje med det samtida kyrkliga tänkandet. Hon har i synnerhet pekat på likheterna mellan tankarna i stadfästelsebreven och principerna för lagstiftning som formulerades av påve Gregorius IX(1227–1241).302 Viktigt att framhålla i sammanhanget är att den nya lagen motiveras med att samhället har förändrats och inte att samhället behöver förändras. Ny lag299 Citerat från UL Præfatio. Ett nästan identiskt, men nedkortat, förord föreligger också till SdmL. 300 Det var Nyström, Per, ”Landskapslagarna”, i Per Nyström, Historieskrivningens dilemma och andra studier, Stockholm 1974 [1934], s. 75 som först uppmärksammade att kung Birger Magnusson likställs med Moses som laggivare i förordet till UL. Se även Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290(kap. 1, fotnot 27), s. 381; Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97), s. 258 och diskussionen i Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 125. 301 Även i förordet till HL sägs det att det är kungen som stiftar lagen i enlighet med Guds vilja och med samtycke av befolkningen. 302 Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd (kap. 1, fotnot 6), s. 50–51. Åqvist, Kungen och rätten(kap. 1, fotnot 7), s. 94 vill däremot – utan att ange några skäl härtill – tona ned betydelsen av den kanoniska rätten som inspirationskälla till förordet och stadfästelsebrevet till UL. skillnad mellan rätt och orätt. Lag ska iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till straff och skräck. Lag ska vara de rättrådiga och kloka till heder, men de vrånga och okloka till rättelse. Var alla rättrådiga, då var ingen lag nödvändig. GVð siælwær skipaði fyrstu lagh. ok sændi sinu folki mæð moyses. ær fyrsti laghmaðær war. fore hans folki. Swa sændir ok en waldughær kunungær sweæ oc giötæ. Byrghir son magnusæ. kununx. allum ðem ær byggiæ mellum haffs ok sæw ströms ok öðmorðæ bok ðessæ mæð wigers flokkum. ok laghum. upplænzkum. Lagh skulu wæræ satt ok skipað almænni til styrsl baði rikum ok fatökum. ok skiæl mellum ræt ok o ræt. Lagh skulu gömæs ok haldæs fatökum til wærnær. spakum til friðær. æn o spakum til næfst ok ognær. Lagh skulu wæræ rætwisum ok snællum til sömdær. æn wrangum ok o snællum til rætningær. warin allir rætwisir ða ðurfpti æi lagha wið.299
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=