lagfäst kungamakt under högmedeltiden 172 ret utfärdades dessa stadgor av kungen tillsammans med kyrkliga och världsliga stormän från olika delar av riket.291 I och med detta betraktar jag dem som uttryck för en centralisering av lagstiftningsmakten. Kungen förbigår nu, tillsammans med stormännen, tingsmenigheterna som lagstiftare. Det framträder klart att kungen var beroende av medhåll från sitt råd för att kunna utfärda stadgelagstiftning, något som jag uppfattar som en begynnande institutionaliserad maktdelning mellan kung och råd. I inledningen till Alsnö stadga deklarerar Magnus Ladulås att Gud gett honommyndigheten att utfärda rättsliga föreskrifter till gagn för invånarna i riket. Därefter följer förbud mot våldgästning, förnyelse av fridslagarna (edsöret), bestämmelser om världsligt frälse och förbud att pålägga bönderna bördor.292 Gösta Åqvist har ansett att stadgelagstiftningen mest berör militära angelägenheter. Jag instämmer inte till fullo i detta, eftersom även andra rättsområden blir reglerade. Principerna för kungens funktion som lagstiftare, som regleras i Skänninge stadga, tar inte specifikt sikte på militära frågor: Kungen gör inte här anspråk på någon fullständig lagstiftningsmakt men en rätt att utfärda juridiskt bindande föreskrifter. Inom nytillkomna, eller tiringen avAlsnö stadga. Kjellén, ”Om dateringen af Alsnö och Skeninge herremöten under Magnus Ladulås”, liksom Tunberg, Sven, ”Några omstridda problem ur Sveriges 1200talshistoria”, [svensk] Historisk tidskrift 71 1951, s. 361–392 och Tunberg, Sven, ”Några omstridda problemur Sveriges 1200-talshistoria”, [svensk] Historisk tidskrift 72 1952, s. 105–126 daterar Alsnö stadgatill år 1279, medan Jägerstad, Hovdag och råd under äldre medeltid(kap. 1, fotnot 43) har daterat den till år 1280. Liedgren, Jan, ”Alsnö stadgas språk och datering”, Rättshistoriska studier 11 1985, s. 103–117 har dock övertygande argumenterat för att år 1279 är den riktiga dateringen och jag följer den här. 291 Åqvist, Kungen och rätten(kap. 1, fotnot 7), s. 54–55. Undertecknare till de bägge stadgorna listas av Åqvist, Kungen och rätten(kap. 1, fotnot 7), s. 61–62. 292 SD 1122. En översikt av artiklarna i Alsnö stadga ges av bl.a. Bjurling, Oscar, Våldgästning och frälse. Till de äldsta skatteprivilegiernas historia, Lund 1952, s. 87. 293 Citerat från inledningen avSkänninge stadga (DS 813). Med skäl anser vi det behövligt och tillrådligt att avskaffa några ting i allmänt eller enskilt ärende, vilka behöver straff eller rättelse. Fastän de inte förr är iakttagna eller uttryckt i lag vill vi med vårt och våra goda mäns råd att vad vi förordar och låter skriva därom må ofta kungöras för alla män, på det att de må akta det vi förordnar och avhålla sig från det som vi förbjuder. Aff skiæl. dømum wir thæt þyrftilikt. ok rathilikt at fælla nokor þing .i. almænnilikt. æller .i. enlikt ærænde. the sum næfst thorwo wit. æller rættilsi. æn tho at þe se eigh før gømd æller .i. lagh satt. tha wilium wir at wart raath. ok wærræ goþræ mannæ. at hwat sum wir skipum thær iuir. ok latum scriuæ. at lysis opt firi allum manum. thær til at mæn mattin þæt gømæ wir skipum. oc þæt fly wir firi biuthum.293
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=