kapitel 3 • kungen och rättskipningen 165 komna ordningsbrott i landslagen och stadslagen hör brytande av olika byggnads- och brandsäkerhetsföreskrifter, eftersatt vägunderhåll, bristande renhållning av gator i städerna, misskött förmyndarskap och ett antal brott som kan relateras till affärsverksamhet i städerna.252 Nytt i landslagen och stadslagen var även överflödsförordningar, förbud att spela om större summor pengar, förbud att ge arbetsovilliga lösdrivare mat och husrum eller locka någon att lämna sin arbetsgivare.253 Att kungen betraktas som rättens högste beskyddare menar jag framkommer av att böter vid bristande respekt för rättssystemet i första hand tillfaller honom.254 Ingen fick frånsäga sig sin målsäganderätt, och ingen överta den, under hot om 40 marker i ensaksböter till kungen. Det meddelas i Östgötalagen att förbudet införts av Birger Magnusson (1290–1318).255 Gösta Åqvist har, förmodligen helt riktigt, velat se ett dubbelt syfte med bestämmelsen. Han menar att avsikten dels var att hindra att en målsägande blev pressad eller mutad att avstå från att väcka åtal och dels var att förhindra att kungen gick miste om bötesintäkter.256 Tolkningen att kungen ville försäkra sig om bötesinkomster stöds av att målsägande straffades med 40 marsäljande av jord utan hembud, vådeld, vägran att lämna ut arv och vägran att delta i vargjakt. Vanligtvis är det fråga om andelsböter som kungen uppbär för ordningsbrott men SdmL B: 24 fastslår kungens rätt till hela 40 marker i ensaksböter för broar som inte underhållits. 252 MELB: 4, 7, 36–38;MEStB: 1–8, 22–23, G: 15. EnligtMEL Kg: 23 betraktas brott mot gästgiverireglerna nu som ett direkt brott mot kungamakten, som ges rätt till ensaksböter på 40 marker av borgmästarna och på 20 marker av rådmännen i den stad där det inte finns enligt lagen föreskrivna gästgiverier. Påföljden i MEL Dvi: 18 för att hysa en fredlös har också skärpts – böterna uppgår nu till 40 marker som ska treskiftas. Enligt t.ex. HLKg: 6 hade kungen bara rätt till 1 mark i ensaksböter om någon hyser en fredlös över natten. 253 MESt G: 6–10; Dobb; MESt B: 21. 254 DL R: 5; HL R: 14; MEL R: 33; MESt R: 2, 7, 9, 21–22. Dessutom har kungen enligt MESt R: 2 rätt till andelsböter när någon för oljud utanför rådstugan under en rättegång. Kungen har också enligt DL R: 3 rätt till avgiften vid uppskjuten edgång. Kungen har enligt MESt R: 13 rätt till andelsböter vid vägran från fogde, borgmästare eller rådmän att avkunna dom i ett mål. Enligt ÖgLR: 5–9 utgår 3 marker i ensaksböter till biskopen för mened; för olagliga eder delas 3 marker i böter till kungen, målsäganden respektive häradet. DLR: 14 fastslår att vid ogill ed har kungen rätt till en tredjedel av böterna och enligt DL R: 9, 11 har kungen rätt till hälften av böterna från någon som gör sig skyldig till tvetalan på tinget eller om någon för annans talan på tinget på ett rättsvidrigt sätt. HL R: 6 ger kungen rätt till 1 mark i böter om någon ändrar sin talan under pågående rättegång. Enligt SdmL R: 9 har kungen rätt till 3 marker i böter för falska vittnesmål men om det skett under ed tillfaller böterna istället biskopen. 255 DL R: 11; VmL R: 14; MEL Kg: 25, E: 20. Enligt MESt Kg: 11, 14 har kungen i dessa fall istället enbart rätt till andelsböter. 256 Åqvist, Kungen och rätten(kap. 1, fotnot 7), s. 86. Förbudet mot att frånsäga sig eller överlåta sin målsäganderätt förnyas i art. 6 avSkänninge stadga från år 1335 (DS 3175).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=