kapitel 3 • kungen och rättskipningen 161 särskild kunglig domstol tillkom inte. Under slutet av 1100-talet blev lagmännen kungliga ämbetsmän och vid mitten av 1200-talet fungerade de som kungliga domare. Kungamakten hävdade, till synes redan på 1130-talet, rätten att utfärda stadgor, med rättskraft som lagar, men med undantag för viss fridslagstiftning tillkom ingen omfattande stadgelagstiftning före år 1260. Landslagen från år 1274 och stadslagen från år 1276 gav uttryck för att lagstiftningsmakten i princip övergått från tingsmenigheterna till kungen. Redan under 1100-talet besatt kungen viss exekutiv makt och den ökade successivt och med landslagen fick kungen ett större ansvar än tidigare för verkställighet av straff och för beskydd av svaga. Forskningen om det medeltida svenska rättssystemet är mindre omfattande än forskningen kring de danska och norska rättssystemen.231 Både äldre och nyare studier har emellertid påvisat att den rättsliga makten i Sverige, i likhet med i Danmark och Norge, i ökande grad övergick från tingsmenigheterna till kungamakten men att det i de flesta avseenden skedde vid en senare tidpunkt än i grannländerna.232 Det råder enighet om att tingsmenigheterna 231 Bland viktiga äldre studier kan nämnas: Björling, Om bötesstraffet i den svenska medeltidsrätten (kap. 3, fotnot 36), Hemmer, Ragnar, Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt, Helsingfors 1928 och Wennström, Brott och böter (kap. 3, fotnot 34) om bötessystemet i medeltida svensk rätt, Westman, ”Konung och landskapliga myndigheter i den äldsta svenska rättegången” (kap. 2, fotnot 29) om förhållandet mellan kungen och tingsmenigheten gällande den dömande makten, Holmbäck, Åke, Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar, Uppsala 1919 om arvsrätten i landskapslagarna och Sjögren, ”Dråpsprocessen enligt Upplandslagen” (kap. 3, fotnot 2) om dråpsprocessen i UL. Senare har Ranehök, Centralmakt och domsmakt (kap. 3, fotnot 14) studerat den kungliga rättskipningen under Magnus Eriksson, Åqvist, Kungen och rätten (kap. 1, fotnot 7) undersökt framväxten av kungens lagstiftningsmakt och domsmakt, Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28) analyserat den kungliga stadgelagstiftningen, Lindkvist, ”Law and the making of the state in medieval Sweden” (kap. 1, fotnot 23) diskuterat lagstiftningens betydelse för statsbildningsprocessen under högmedeltiden, Ekholst, För varje brottsling ett straff (kap. 2, fotnot 17) och Ekholst, A punishment for each criminal (kap. 2, fotnot 17) studerat föreställningar om kön i medeltidslagarna, Nilsson, Göran B., Nytt ljus över Yngre Västgötalagen. Den bestickande teorin om en medeltida lagstiftningsprocess, Stockholm 2012 företagit en detaljstudie av tillkomsten av VgL II, Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97) undersökt synen på kungens dömande makt under 1200-talet och 1300-talet i Sverige och Lennersand, Marie, ”Medeltidens lagkommissioner”, iMarie Lennersand m.fl. (red), Fragment ur arkiven. Festskrift till Jan Brunius, Stockholm 2013: 306–318 behandlat de medeltida lagkommissionerna. 232 Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid(kap. 1, fotnot 34), s. 332; Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290(kap. 1, fotnot 27), s. 378. Kungen och rättskipningen i det svenska riket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=