kapitel 3 • kungen och rättskipningen 159 från år 1260 fastslår att lemlästning som sker som ett led i kungens maktutövning, till skillnad från lemlästning i andra fall, inte är urbotamål.221 Den tidigmedeltida rätten, som den framträder i Gulatingsloven, gav alla som överraskade en tjuv rätt att saklöst dräpa denne under förutsättning att dråpet sedan kungjordes offentligt. Målsäganden besatt därmed rätten att direkt, på plats, själv exekvera dödsstraffet för stöld.222 IFrostatingsloven, som i detta avseende torde återge ett något senare steg i rättsutvecklingen, stipuleras istället att: Målsäganden hade inte längre befogenheten att beröva tjuven livet. Årmannen ansvarade nu både för att få tjuven lagförd och sedan avrättad. Kungamakten hade övertagit verkställigheten av straff vid stöld. I Magnus Lagabøters Landslovär detta kungliga ansvar utvidgat till att gripa mördare och hålla dem fängslade i väntan på rättegång. Vid envarsgripande måste den gripne genast överlämnas till kungens syssloman.224 Den enskilde får inte längre hålla brottsmisstänkta i fängsligt förvar. Magnus Lagabøters landslovger kungen, liksom biskoparna, som en central uppgift att dels ansvara för att mäktiga personer inte missbrukar sin maktställning, och dels att se till att befolkningen lyder överheten. Det är explicit uttryckt i lagen att kungen, tillsammans med biskoparna, ska straffa och ”rensa ut” ondamänniskor och, genom sina ombudsmän, hjälpa alla som inte själva förmår att tillvarata sin rätt.225 Här har vi att göra med en ideologisk utsaga om enrex iustus – en av de allra mest explicita i hela det nordiska lag221 FrostL Inl. art. 3. Uppebarligen är lemlästningen olaglig men straffet inte lika hårt när det skett i kungens tjänst. 222 Ett till synes motstridigt lagbud finns i GulL 253, som istället stadgar att en tjuv som gripits ska överlämnas till kungens årman. Möjligen rör det sig här om olika åldersskikt av lagen. En alternativ tolkning är att målsäganden har valet att antingen exekvera dödsstraffet själv eller föra den dömde till kungens årman. 223 Citerat från FrostLXIV: 12. 224 MLL IV: 17. 225 MLL II: 2, 12, VIII: 8. Om en tjuv blir funnen i en mans förrådshus eller på ett annat ställe, då ska man binda tjuvgodset på hans rygg i det fylke där tjuven greps och föra honom bunden till årmannen. Och årmannen ska ta med honom till tinget och från tinget till stranden och årmannen ska få en man till att döda honom och likadant med alla tjuvar. Ef þiófr er fundinn í búri manns eða í ǫðrum stað. þá scal binda á bac honum fóla í því fylki er þiófr er tecinn oc fǫra ármanni bundinn. oc halldi ármaðr til þings oc af þingi í fiöru. en ármaðr fái mann til at drepa hann. oc svá þiófa alla.223
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=