kapitel 3 • kungen och rättskipningen 149 Manuskripten avGulatingsloveninnehåller två lager text, markerade ”Olafr” respektive ”Magn[us]” (se kapitel 2, särskilt s. 94–95, och bilaga 3, s. 426– 436). Bestämmelser tillskrivna ”Olafr” hänvisar till rättsregler tillskrivna S:t Olav eller som anses ha varit gällande på hans tid.175 I Magnus-texterna, tillkomna under förmyndarstyret för Magnus Erlingsson på 1160-talet, framträder en straffskärpning och urbotamålen är fler. Absalon Taranger menade ett de nya rättsreglerna i Magnus-texterna ännu inte betraktades som fullvärdig lag när de skrevs ned, utan istället nýmæli – ”ny lag” – som först blev riktig lag om den vann erkännande i rättspraxis.176 Tarangers uppfattning har vunnit allmän tillslutning och accepterats av bland andra Knut Helle.177 En fråga som jag anser inte fått vederbörlig uppmärksamhet i tidigare studier är vilka rättsområden som den kungliga lagstiftningskompetensen omfattade. De rättsregler somGulatingsloventillskriver olika kungar rör nämligen uteslutande antingen kyrkliga angelägenheter eller organiserad handelsverksamhet.178 Detta var nya rättsområden, utanför tingsmenigheternas hävdvunna jurisdiktion.179 Kunglig lagstiftning i sådana frågor berövade därmed inte direkt tingsmenigheterna någon lagstiftningsmakt. Genom att reglera nytillkomna rättsområden ökade visserligen kungen sin maktsfär men samtidigt minskade han inte den makt som tingsmenigheterna besatt. Det råder delade meningar om formerna för tillkomsten av ny lagstiftning under norsk medeltid. Sverre Bagge, Kåre Lunden och Per G. Norseng 175 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), 188, 197–198; Norseng, ”Law codes as a source for Nordic history in the Early Middle Ages” (kap. 2, fotnot 15), s. 143–144. 176 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), 198–202. Maurer, Konrad, ”Die Entstehungszeit der älteren Gulaþíngslög”, i Abhandlungen Philosophisch-historische Klasse der königlich Bayerischen Akademie derWissenschaften 13, München 1875, s. 137, 242–243; Maurer, Konrad, Udsigt over de nordgermanske Retskilders Historie, Kristiania 1878, s. 18–21 menade istället att förekomsten av två distinkta lager av rättsregler är ett resultat av att de bevarade manuskripten är privat kompilerade rättsböcker innehållande olika, ibland konkurrerande, rättsregler som båda kunde utnyttjas beroende på situationen. Jag finner det inte nödvändigt att här ta ställning i frågan. 177 Helle, Gulatinget og gulatingslova (kap. 1, fotnot 23), s. 16–17. Se även Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 184. 178 Rättsregler tillskrivna kungar – främst S:t Olav och Magnus Erlingsson – rörande kyrkliga angelägenheter finns i GulL 3, 6–9, 19–24, 27, 30, 32 och sådana rörande handelsverksamhet i GulL 37, 54–55. 179 I allmänna ordalag, utan att ange konkreta exempel, framhåller redan t.ex. Aschehoug, Norges offentlige ret 1 (kap. 3, fotnot 21), s. 148–149; Taranger, Udsigt over den norske rets historie 2 (kap. 3, fotnot 21), s. 268; Helle, Konge og gode menn i norsk riksstyrning, ca. 1150–1319 (kap. 1, fotnot 23), s. 45 att kungen främst fick lagstiftningsrätt inom områden som låg utanför tingens traditionella jurisdiktion.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=