kapitel 3 • kungen och rättskipningen 143 bötesrätt i landskapslagarna som är tämligen omfattande – och större i Frostatingslovenän i Gulatingsloven– saknade kronan befogenhet att lagföra brott som inte direkt var riktade mot kungen, något som jag betraktar som en betydande begränsning av den kungliga målsäganderätten. Kungens omfattande bötesrätt var därmed i de flesta fall avhängig av hur målsäganden agerade; den utföll endast när målsäganden valde att söka ekonomisk kompensation istället för att utkräva hämnd.143 MedMagnus Lagabøters landslov och Magnus Lagabøters bylov får kungen, som högste domare, med några få undantag rätt till hälften av alla utdömda böter.144 I landslagen och stadslagen, där rätten till hämnd inskränkts kraftigt (se vidare kapitel 5, s. 275–277), hade kungamakten också i högre grad försäkrat sig om bötesrätt genom att vid fler typer av brott kriminalisera uppgörelser i godo.145 GulatingslovenochFrostatingslovenger kungamakten rätt till böter för ett antal brott mot allmän ordning, liksom för brott mot vissa påbud kungen utfärdat i kraft av sitt ämbete.146 Det kanske tydligaste, och mest betydelsefulla, exemplet på detta är att höga kungliga ensaksböter utgår för att lämna bistånd till en fredlös.147 Kunglig målsäganderätt vid ordningsbrott, där i första hand en enskild målsägande lidit skada, förekommer mer frekvent i Magnus Lagabøters Landslov och Magnus Lagabøters bylov än i Gulatingsloven och Frostatingsloven.148 Att trotsa kungliga påbud medför nu höga ensaksböter till kungen.149 Kungamakten har även erhållit bötesrätt vid olika former av bedrägeri.150 Nytt i landslagen är också att det blivit ett offentligt brott att inte betala ut lön till en anställd, liksom att vissa former av underlåtenhet att hjälpa utsatta i samhället blivit det.151 Exempel på brott mot rättssystemet en åtskillnad på dråp (dráp), som följde de sociala spelreglerna för fejd, och sådana som inte gjorde det och betecknades somníðingsdráp eller níðingsvíg. Medan den förstnämnda kategorin av dråp var bótamál så utgjorde den senare kategorinúbótamál. 143 GulL 216. 144 MLL I: 5. 145 MLL IX: 3. Att släppa en gripen tjuv resulterar också i 4 marker i böter och det gäller även kungens ombudsman. Se MLL IX: 2. 146 GulL 81, 90–91, 253; FrostL II; V: 43. 147 GulL 153, 189; FrostL IV: 9. 148 MLLVII: 15, 40, 48, 58, 60; VIII: 3. Se t.ex. ävenMLL VII: 43; VIII: 23. Till kategorin brott mot allmän ordning tillkommer också förbud mot spel om pengar, förbud att hålla en bröllopsfest längre än två dagar, ta emot långväga lösdrivare och fylleri under gravöl, se MLL V: 24–25; I: 7; VIII: 28. Kungens ombudsman har också, enligt MLL VIII: 28, rätt att konfiskera alla pengar på bordet vid spel om pengar. 149 MLL VII: 45, VIII: 25. 150 MLL VIII: 10, 13, 29. 151 MLL V: 15, VII: 57, VIII: 22.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=