lagfäst kungamakt under högmedeltiden 138 I mer allmänna ordalag fastslås det i andra boken avEriks Sjællandske Lov, ungefär samtida medJyske Lov, att kungamakten ska ge rättslig hjälp till bönderna.123 Det är intressant att notera att begränsningar i ombudsmannens förmåga att fullgöra sina exekutiva funktioner gentemot andra resursstarka aktörer i samhället är förutsatta. Möjligheten är omnämnd att ett straff inte blir verkställt på grund av att den dömde beskyddas av en så mäktig person att kungens ombudsman inte vågar eller förmår ingripa.124 Den kungliga exekutiva makten stärks, och omsätts i mer konkreta bestämmelser, under andra halvan av 1200-talet med tredje boken avEriks Sjællandske Lov. Enlig denna ska alltid kungens ombudsman, till exempel om någon vägrar betala sina böter, säkra betalningen genom att beslagta egendom och tillse att målsäganden först erhåller sin andel och sedan att kungen får sin andel.125 I tredje boken av Eriks Sjællandske Lov är det explicit påbjudet att de kungliga ombudsmännen även ska agera åklagare åt såväl änkor och minderåriga som utlänningar utan danska släktingar. Det rör sig sålunda om att hjälpa dem som faller under kategorin personae miserabiles i den kanoniska rätten.126 Ämbetsmännen knöts efterhand närmare kungen, som fick större kontroll över dem. Till skillnad från i de äldre lagarna ger Jyske Lov och Eriks Sjællandske Lov kungen uttrycklig rätt att avsätta den ämbetsman som inte fullgör sina skyldigheter.127 Flera tolkningsalternativ av den utvecklingen är möjliga: 1) Principen att kungen ska utöva tillsyn över sina ämbetsmän kan ha vuxit sig starkare, 2) kungen kan ha fått bättre möjligheter att utöva en faktisk kontroll över sina ämbetsmän, och 3) ämbetsmännen kan anses ha börjat lyda mer direkt under kungen. Varken utifrån min analys av lagmaterialet eller av sekundärlitteraturen går det att säga vilket alternativ som är mest troligt men sannolikt spelade alla de tre faktorerna in. 2delsammanfattning: Lagmaterialet vittnar om en successiv ökning av kunglig jurisdiktion och bötesrätt i Danmark fram till mitten av 1200123 ESjL II: 22. 124 ESjLII: 52. 125 ESjL III: 51–53, 65, 67. Jmf ESjLII: 28, 52. 126 ESjL III: 48–49, 53. Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 158 noterar att det enbart är i bok 3 avESjLsom den kungliga ombudsmannen i vissa situationer fick väcka åtal. 127 Enligt JL II: 53, 88, III: 3, 62–63 ska kungen avsätta ombudsmän som missbrukar sitt ämbete. Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 178–179 menar att bestämmelserna i delar av bok 3 av ESjL om de kungliga ombudsmännen antyder att det förekommit att de missbrukat sina ämbeten. Se även Hdf 1326, art. 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=