lagfäst kungamakt under högmedeltiden 126 istället för på tinget.66 Det antyder att kungen, vid sidan om tingen, trätt in som en rättslig instans. Kungamakten iDanmark avhände sig en del av sin bötesrätt. Jyske Lovger både kungens och biskoparnas edsvurna män rätt till kungliga böter på upp till tre marker från deras brytar (godsförvaltare). Det innebar att kungens bötesrätt blivit delegerad – eller snarare förlänad – till dessa herremän.67 Erik Klippings Forordning for Skåne från år 1284 gav kungens män rätt till böter på upp till 3 marker från både landbor och brytar ochErik Klippings Forordning for Sjælland från samma år gav till och med alla jordägare rätt till kungliga böter på upp till 9 marker från sina landbor.68 Vi har här att göra med en decentralisering av den kungliga bötesrätten och därmed, i förlängningen, av kungamaktens rättsliga funktioner i stort. Förläningen av kunglig bötesrätt kodifierades i stadgelagstiftning, något jag betraktar som en slags institutionaliserad resursfördelning mellan kung och stormän. Den omständigheten att böter – i många fall ensaksböter – utgick till kungen vid bristande respekt för rättssystemet tolkar jag som att kungamakten ytterst ansågs ansvara för rättsordningen.69 Enligt Arvebog & Orbodemål ska den som reser en sak på tinget men inte fullföljer åtalet böta 3 marker till kungen.70 Bestämmelserna i Jyske Lovomatt det var ett brott, som föll under kunglig jurisdiktion, att beskylla någon för stöld eller rån utan att väcka åtal pekar i samma riktning.71 Jyske Lovgör också kungen till högsta världsliga rättsinstans genom att enbart han kan tillåta att preskriberade mål tas upp till rättslig prövning.72 Det kungliga ansvaret för rättskipningen 66 VSjLyr 68–69; jmf VSjLær 181, 188. Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 146–147 har konstaterat att kungens rättsliga funktioner är mer omfattande i den yngre redaktionen än i den äldre redaktionen avVSjL. Enligt ESjL II: 50 ska dråp enbart lysas på tinget, medan det i ESjL III: 49 fastslås att misshandel och rån ska lysas först på kungens gård och därefter på tinget. Som Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning(kap. 1, fotnot 24), s. 156 konstaterat är det fullkomligt orimligt att tänka sig att misshandel och rån, som mindre allvarliga brott, ska lysas på kungens gård om inte också dråp ska det. Därmed påvisar bestämmelserna i bok 3 i förhållande till i bok 2 en ökad kunglig roll i rättskipningen. 67 JL II: 76. 68 Erik Klippings Forordning for Skåne (Kroman 1971, nr. 17) ochErik Klippings Forordning for Sjælland(Kroman 1971, nr. 16); se t.ex. Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 292–293. 69 Vägran att rätta sig efter domar resulterar i 3 marker i böter enligt A&O III: 23, SkL18, 67, 69–70, 73, 140, 158; ASun 27, 29–30, 86, 94; VSjLær 200; ESjL III: 51; JL II: 36–41, 50–51, 60, III: 54. Enligt A&O III: 1 ska den som vägrar att betala sina böter förklaras fredlös och hans egendom, undantaget odaljord, då tillfalla kungen. 70 A&O III: 21. 71 JL II: 39, 108.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=