kapitel 3 • kungen och rättskipningen 121 Dessa historiker och rättshistoriker är eniga om att de danska kungarna inte kom i besittning av någon mer omfattande rättslig makt förrän, tidigast, under andra halvan av 1100-talet.39 En annan historiker, Aksel E. Christensen (1906–1981), har i synnerhet understrukit hur expansionen av kungens rättsliga makt mötte betydande motstånd från de världsliga stormännen.40 Bland andra Niels Skyum-Nielsen och Nils Hybel har gett uttryck för uppfattningen att kungen i princip saknade dömande makt i de danska landskapslagarna. Anders Bøgh och Per Andersen, som särskilt studerat saken, har emellertid funnit att landskapslagarna lämnade kungen en liten men över tid växande dömande makt.41 Dessutom har Per Andersen framhållit att utländskt inflytande på medeltida dansk lagstiftning av bl.a. Holberg, Ludvig, Dansk og fremmed Ret. Retshistoriske Afhandlinger, Köpenhamn 1891, Gelting, Michael H., ”Jydske Lov i de europæiske feudalsamfund”, i Ole Fenger & Chr. R. Jansen (red.), Jydske Lov 750 år, Viborg 1991: 26–36, Gelting, ”Skånske Lov og Jyske Lov” (kap. 2, fotnot 17), s. 43–80, Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), Vogt, Slægtens funktion i nordisk højmiddelalderret (kap. 2, fotnot 17) och Vogt, The function of kinskip in medieval Nordic legislation(kap. 1, fotnot 48). Lagstiftningen beträffande dråp behandlas i Jørgensen, Manddrabsforbrydelsen i den skaanske ret fra valdemarstiden (kap. 1, fotnot 24), lagstiftningen om härverksförbrytelser i Jørgensen, Poul Johs., ”Hærværksforbrydelsen i Landskabslovene”, i Poul Nørlund (red.), Festskrift til Kristian Erslev den 28. Decbr. 1927 fra Danske Historikere, Köpenhamn 1927, s. 31–60, lagstiftningen om egendomsbrott i Jørgensen, Poul Johs., ”Tyveri og Ran i de danske Landskabslove”, i Erik Reitzel-Nielsen (red.), Festskrift til Professor, Dr. Juris Vinding Kruse paa Tresaarsdagen den 30. Juli 1940, Köpenhamn 1940, s. 157–203, fridslagstiftningen i Fenger, Fejde og mandebod (kap. 1, fotnot 85), kungens lagstiftningsmakt under 1200-talet i Vogt, ”The king’s power to legislate in twelfth- and thirteenth century Denmark” (kap. 2, fotnot 49), s. 1–10 och synen på lag i Danmark under medeltiden i Vogt, Helle, ”’Secundum consuetudinem et leges patrie’”: The concept of law and custom in thirteenth century Denmark”, i Per Andersen &Mia Münster-Swendsen (red.), Custom. The development and use of a legal concept in the Middle Ages. Proceedings of the Fifth Carlsberg Academy Conference on medieval legal History 2008, Köpenhamn 2009, s. 67–79. 39 I det knapphändiga skriftliga källmaterialet rörande slutet av 1000-talet finns det indikationer på att Knud den Hellige (1080–1086) försökte skaffa sig rättslig makt på ett sätt som betraktades som oacceptabelt och bidrog till upproret mot kungen, se diskussionen i Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 34; Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 25; Jørgensen, Stig, ”Jydske Lov i europæsk sammenhæng”, i Ole Fenger & Chr.R. Jansen (red.), Jydske Lov 750 år, Viborg 1991, s. 22; Fenger, ”Med lov skal land bygges” (kap. 1, fotnot 99), s. 59. 40 Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 24–25 et passim. Jørgensen, ”Jydske Lov i europæsk sammenhæng” (kap. 3, fotnot 39), s. 22 menar att stormännen generellt inte var positivt inställda till fridslagstiftning, eftersom det begränsade deras fejdrätt. 41 Skyum-Nielsen, Niels, Kvinde og slave, Köpenhamn 1971, s. 40–41; Bøgh, ”Magten i middelalderen” (kap. 1, fotnot 100), s. 85–106; Hybel, Danmark i Europa 750–1300(kap. 1, fotnot 34), s. 232; Andersen, Legal procedure and practice in medieval Denmark (kap. 1, fotnot 24), s. 127. Den mest omfattande nyare studien om kungens dömande makt i det medeltida Danmark är Lerdam, Henrik, Kongen og tinget. Det senmiddelalderlige retsvæsen 1340–
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=