lagfäst kungamakt under högmedeltiden 118 4) kungens exekutiva makt. Syftet är dels att företa en internordisk jämförelse av omfattningen av kungens rättsliga makt vid olika tidpunkter, dels att undersöka vilka skiftande former kungens rättsliga befogenheter och uppgifter tog sig i respektive land. Uppdelningen i dömande, lagstiftande och exekutiva (verkställande) funktioner, i enlighet med den montesquieuska maktdelningsläran, är naturligtvis anakronistisk för medeltida förhållanden.32 Jag tillämpar uppdelningen enbart, liksom Thomas Riis gjort, som ett verktyg för att strukturera undersökningen och avser inte att därigenom spegla det medeltida rättstänkandet.33 kungens målsäganderättavser brott som anses kränka ett offentligt intresse som kungamakten representerade. Genom att undersöka vilka rättsområden kungen hade bötesrätt för, och omfattningen av denna bötesrätt, belyses utsträckningen av, och inriktningen på, den kungliga målsäganderätten. Storleken på böterna indikerar hur allvarligt brottet betraktades vara, medan fördelningen av bötesbeloppet tydliggör vem/vilka sombrottet ansågs vara riktat mot.34 När kungen erhåller ensaksböter, i motsats till andelsböter, är kronan att uppfatta som den primära målsäganden.35 Vidare visar omfattningen av kungens rätt till egendom tillhörande en fredlös på hur stark den kungligamålsäganderätten är. Som Elsa Sjöholm argumenterat för kan även antalet urbotamål, det vill säga brott som inte kan sonas med böter, i en lag betraktas som ett uttryck för kungens styrka i förhållande till andra 32 Det bör nämnas att jag inte följer den vanliga ordningen i den montesquieuska maktdelningsläran, vilken utgår från att den lagstiftande makten är förutsättningen för den dömande makten (som sedan ansvarar för tillämpningen av lagstiftningen). Eftersom den dömande makten under medeltiden istället var grunden för den lagstiftande, som redan diskuterats, behandlas här den dömande makten före den lagstiftande. 33 Riis, Les Institutions politiques centrales du Danemark 1100–1332(kap. 1, fotnot 24); se även kritik riktad mot detta bruk av den montesquieuska maktdelningsläran i Nyberg, Tore, ”Middelalderens politiske institutioner”, Historie 12 1977, s. 375–388. I likhet med Riis, Les Institutions politiques centrales du Danemark 1100–1332 (kap. 1, fotnot 24), har även t.ex. Ullmann, Principles of government and politics in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 6), opererat med en uppdelning i dömande, lagstiftande respektive exekutiva funktioner. 34 T.ex. Wennström, Torsten, Brott och böter. Rättsfilologiska studier i svenska landskapslagar, Lund 1940, s. 7 och Nordberg, Michael, I kung Magnus tid. Norden under Magnus Eriksson 1317–1374, Stockholm 1995, s. 170 har påpekat att böternas storlek, och fördelningen av dem, är av avgörande betydelse för förståelsen av rättstänkandet i lagarna. Wennström, Brott och böter (kap. 3, fotnot 34), s. 9 har varit tydlig med att framhålla att det inte för medeltida del går att upprätthålla en klar gräns mellan böter och skadestånd. 35 Bl.a. Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 19 framhåller att ensaksböterna är av störst intresse i en studie av kungamaktens styrka eftersom de exklusivt tillfaller kungen. Böter till målsäganden och till institutionella aktörer, såsom kung och kyrka, beräknades antingen var för sig eller utdömdes som en summa som skulle delas enligt bestämda principer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=