kapitel 2 • tabellförklaring 108 (før 1263) [1928]” (kap. 2, fotnot 14), s. 197–198, Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 24, Ólafía Einarsdóttir, ”Året 1164 for Magnus Erlingssons kroning”, Gripla 5 1982, s. 146–147 och Åqvist, Kungen och rätten, s. 158 har dock framhållit år 1164 som det troligaste kröningsåret. C Den vedertagna uppfattningen, först framförd av Westman, Karl Gustaf, Svenska rådets historia till år 1306, Uppsala 1904 (kap. 3, fotnot 289), s. 203, är att edsöreslagstiftningen i sin utförligaste och ursprungligaste form är återgiven i ÖgL E: 1–16. D Jag följer här den mest vedertagna dateringen år 1279, och inte år 1280 som också föreslagits, som senast Liedgren, Jan, ”Alsnö stadgas språk och datering”, Rättshistoriska studier 11 1985, s. 103–117 utförligt har argumenterat för är det riktiga. ESkara stadgaär inte bevarad annat än i form av minnesanteckningar om tio artiklar som kungen ska ha givit och stadfäst år 1335. F Stadgan om kungaval utgör, i något omarbetad form, innehållet i MELKg: 1–8. 2 Fredrik Charpentier Ljungqvist lagfäst kungamakt under högmedeltiden. en komparativ internordisk studie
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=