konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 766 hade velat ”släta över”323 brister i normgivningen.324 I annat sammanhang – apropå NJA1987 s. 916 – uttalade Strömberg att farhågorna för att domstolarna skulle tillägga sig politisk makt var obefogade: ”Normprövningsrätten är i HD:s hand fullständigt ofarlig”.325 I 1999 års upplaga kunde ett antal nya fall åberopas, vilka visade att domstolarna hade skärpt sin kontroll.326 Strömberg utvecklade resonemanget om brister i grundlagen och förefaller rikta kritik mot att det som vanligen diskuteras inte är om grundlagen behöver ändras utan om den underordnade föreskriften är grundlagsenlig eller inte: ”Rättspraxis har hittills inte gett några exempel på fall där det hävdats att grundlagsregleringen är bristfällig.”327 En pragmatisk grundlagstolkning kunde på kort sikt vara fördelaktig men konserverade diskrepansen mellan grundlagen och föreskriften. En strikt grundlagstolkning kunde medföra besvärliga praktiska konsekvenser men leda till att den lägre föreskriften ändrades. Strömberg uttalade sig inte om hur avvägningen generellt skulle göras, men han konstaterade att respekten för grundlagen var en förutsättning för samhällets stabilitet och att även de rättstillämpande organen borde bidra till denna respekt.328 Visserligen ansåg Strömberg att grundlagen borde behandlasmed respekt, men både hans diskussion om förhållandet mellan lagstiftning och grundlagsstiftning och hans diskussion om brister i grundlagen antyder samma sak: Grundlagen var en viktig lag men inte överordnad vanlig lag. Den var något för lagstiftaren att tillämpa. Denna slutsats är inte helt förenlig med Strömbergs kritik mot domstolarna för att de inte varit tillräckligt aktiva, eftersom den skulle förutsätta att grundlagen var överordnad. Men vad skulle domstolarna göra i ett fall där det hävdades ”att grundlagsregleringen är bristfällig” – tillämpa lagen och åsidosätta grundlagen? Det må vara att grundlagen kan vara bristfällig, men om den är överordnad får lagstiftaren hålla sig till den. Min slutsats är att Strömberg är en av de sista nordiska 1988 ref. 32 (avsåg kommunala föreskrifter). Se till de sistnämnda också Strömberg 1988 s. 139-141. 323 Strömberg 1989 s. 213. 324 Strömberg hänvisade generellt till NJA1977 s. 288 (homeopatiska läkemedel), 1984 s. 886 (andel i fastighet) och 1987 s. 916. 325 Strömberg 1988 (TV-avgift) s. 62. 326 Strömberg 1999 s. 202-203. Se fr.a. NJA1996 s. 370 (finsk-svenska gränsälvskommissionen I), RÅ1993 ref. 10 (bensinberedskapslager), RÅ1996 ref. 5 (nedsättning av sociala avgifter) ochRH1997:47 (uniformsförbud). 327 Strömberg 1989 s. 214 och 1999 s. 204. 328 Strömberg 1989 s. 213-214 och 1999 s. 203-204.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=