kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 765 Håkan Strömberg – som i anslutning till antagandet av 1974 års regeringsform hade diskuterat lagprövningsfrågan – utkom år 1983 med bokenNormgivningsmakten. Han berörde där frågan om gränserna för normgivningsmakten.314 Han gjorde ingen tydlig skillnad mellan grundlagstiftaren och lagstiftaren, vilket möjligen hängde samman med att det var oklart vilka frågor som måste regleras i grundlag utöver – vilket fick betraktas som ”en självklarhet”315 – de grundläggande reglerna om statsskicket. Han menade att gränserna för riksdagens makt att stifta lag ”naturligtvis” inte var absoluta, ”eftersom riksdagen har möjlighet att ändra grundlagarna”. Frågan gällde då ”vilka slags normer riksdagen inte får besluta utan att dessförinnan ha ändrat grundlagarna”.316 Beskrivningen antyder synsättet att grundlag och lag är två olika, närmast sidoordnade former av riksdagsbeslut. Strömberg markerade emellertid kravet på att lägre normkunde föras tillbaka på stöd i högre och efterlyste dessutom att det uttryckligen klargjordes med vilket stöd i högre norm en lägre norm hade meddelats.317 I slutorden i 1983 års upplaga fann Strömberg att diskrepanser mellan lag och grundlag antingen kunde leda till åsidosättande av den lägre föreskriften enligt 11 kap. 14 § regeringsformen eller till att diskrepansen tolkades bort. Inget av alternativen var, enligt Strömberg, direkt tilltalande: ”En författnings grundlagsstridighet kan ju tänkas bero på att RF:s reglering inte är tillräckligt väl genomtänkt.”318 I 1989 års upplaga handlade den avslutande diskussionen om grundlagstolkningen,319 och där diskuterade Strömberg bland annat domstolarnas roll som ”grundlagens väktare”.320 Restriktivitet följde av 11 kap. 14 §, men domstolarnas restriktivitet hade ”någon gång”321 varit onödigt stor. Regeringsrätten hade varit mindre tvekande än Högsta domstolen och någon gång till och med visat prov på djärvhet,322 medan Högsta domstolen 314 Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1 uppl., Lund 1983, s. 42-43; 2 uppl., Lund 1989, s. 45-46; 3 uppl., Lund 1999, s. 51-52. 315 Strömberg 1983 s. 55, 1989 s. 60 eller 1999 s. 65. 316 Samtliga citat Strömberg 1983 s. 42, 1989 s. 45 eller 1999 s. 51. 317 Strömberg 1983 s. 43-44, 1989 s. 46-48 eller 1999 s. 53-54. 318 Strömberg 1983 s. 173. 319 Strömberg 1989 s. 211-214 och 1999 s. 201-204. 320 Strömberg 1989 s. 211 och 1999 s. 201. 321 Strömberg 1989 s. 213. 322 Strömberg hänvisade generellt till RÅ1979 ref. 1:51, 1986 ref. 158, 1987 ref. 21, 1988 ref. 146, 1988 ref. 151 (avsåg myndighetsföreskrifter) samt RÅ1984 ref. 2:15, 1986 ref. 176 och Håkan Strömberg och Normgivningsmakten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=