konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 762 Enligt Högsta domstolen tycktes föreskrifterna om återbetalningsskyldighet falla inom lagområdet enligt 8 kap. 3 § regeringsformen, om man såg dem isolerat. Avgörande för Högsta domstolen var emellertid att återbetalningsskyldigheten var kopplad till en förmån, och sådana behövde inte regleras i lag: Möjligheten att i en förordning förena berättigande och betungande regler hade dock ”ganska snäva gränser”,308 och de betungande reglerna måste ha ett omedelbart samband med förmånerna och vara av underordnad betydelse. Bestämmelser om återkrav av felaktigt utbetalda bidrag hörde till denna kategori regler och krävde därför inte lagform. Det hade, som Högsta domstolen noterade, i den juridiska doktrinen uppmärksammats att återkrav efter lång tid kunde vara ingripande för den enskilde och därför borde kräva lagform.309 Detta argument bemötte inte Högsta domstolen med argument i själva saken utan med ett resonemang om domarens attityd till lagprövningsfrågor: 306 NJA1984 s. 648 på s. 651. 307 NJA1984 s. 648 på s. 652. 308 NJA1984 s. 648 på s. 652. 309 Se härtill Strömberg 1988 s. 131. Jfr också RÅ1984 ref. 2:19 och Strömberg 1988 s. 130131 samt RH1987:105 och Strömberg 1988 s. 136-137. 310 NJA1984 s. 648 på s. 652-653. Se vidare Veloz Roca 1999 s. 399-400. ställning till om det i 8 kap 3 § regeringsformen uppställda kravet på lagform är tillämpligt. I 1 st i detta grundlagsstadgande anges att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden skall meddelas genom lag.”306 ”Regeringens befogenhet att i förordning meddela gynnande föreskrifter skulle tydligen bli av begränsat värde, om likväl varje för den enskilde negativt eller ogynnsamt moment i en i princip förmånlig reglering skulle kräva lagform. Att regeringens restkompetens också sträcker sig till en del sådana inslag torde stå klart.”307 ”Vad ovan har sagts gör det dock befogat att påstå att det finns utrymme för skilda bedömningar av lagkravets innebörd i fråga om återkravsregler i anslutning till bidragsförmåner. Föreskrifterna om återbetalning av oriktigt utanordnade bostadsbidrag är inte någon enstaka företeelse utan har sin motsvarighet i liknande föreskrifter i andra bidragsförordningar från senare år. Anledning saknas för domstolarna att underkänna den praxis som sålunda har utbildat sig i regeringens normgivning.”310
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=