kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 761 vande av enskilda anspråk också borde anses falla under fri- och rättighetsskyddet:302 Om alltså Högsta domstolen i NJA1984 s. 868 (andel i fastighet) tolkade regelverket på ett grundlagskonformt sätt uppkom i NJA1984 s. 648 (återkrav av bostadsbidrag) en fråga omett generellt använt sätt att meddela föreskrifter var grundlagsstridigt. En familj hade fått ett för högt belopp bostadsbidrag utbetalt, och kommunen gjorde ett återkrav gällande vid allmän domstol. Den konstitutionella fråga som hovrätten uppmärksammade var om det var tillräckligt att återkravet hade rättsligt stöd i en förordning: Hovrätten åsidosatte förordningen såsom grundlagsstridig och ogillade kommunens talan. Hovrätten diskuterade inte uttryckligen uppenbarhetsrekvisitet, men när skillnaden mellan lag och förordning avgör saken torde felet utan vidare vara uppenbart. Högsta domstolen gick emellertid på en annan linje. Domstolen konstaterade att förordningens bestämmelser om kommunernas befogenheter och skyldigheter i fråga om bidragsgivningen ”allmänt”305 hade stöd i en lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Domstolen fortsatte: 302 Peter Westberg, ”Privaträttsliga kontrakt och regeringsformen” i Fskr. till Håkan Strömberg, Lund 1992, s. 309-328. 303 Westberg 1992 s. 328. Se också Stig Strömholm, Grundlagen, folket och etablissemangen. Till diskussionen om en ny regeringsform, Stockholm 1973, s. 76. 304 NJA1984 s. 648 på s. 650. 305 NJA1984 s. 648 på s. 651. ”Privaträttsliga förhållanden mellan enskilda måste ytterst genomdrivas av den offentliga maktens organ. [---] En viktig grundsats borde sålunda vara att åtgöranden som principiellt är grundlagsstridiga vid förverkligandet av offentligrättsliga anspråk också är det vid genomdrivandet av privaträttsliga.”303 Återhållsamhet med generellt underkännande av regel ”Eftersom kommunens talan i detta mål gäller ett åliggande för enskild i hans förhållande till det allmänna, kan enligt 8 kap regeringsformen käromålet inte bifallas endast med stöd av en förordning. Att kommunen med stöd av förordningen beslutat om återkrav är alltså i och för sig inte någon tjänlig rättsgrund för dess talan i målet.”304 ”HovR:n har emellertid väckt frågan, om det inte står i strid med regeringsformens bestämmelser om normgivningsmaktens fördelning att föreskriva om återbetalningsskyldigheten i förordning; i så fall kan konsekvensen bli att föreskrifterna inte får tillämpas (se 11 kap 14 § regeringsformen). Närmare bestämt är att ta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=