kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 759 på sätt som skett, säga upp [barnets] plats”. Även om barnet åberopade avtal som grund, fann Högsta domstolen att målet inte ”rätteligen”298 kunde prövas av allmän domstol, eftersom det var en offentligrättslig reglering som avgjorde rätten till barnomsorg och som angav kommunen som beslutsmyndighet. Att käranden påstått ett avtal medförde i det fallet inte någon rätt till domstolsprövning av om det fanns ett sådant avtal. I NJA1987 s. 198 yrkade Svenska Företagares Riksförbunds Serviceaktiebolag att staten skulle förpliktas återbetala belopp som hade debiterats som vinstskatt och vinstdelningsskatt i anslutningen till införandet av löntagarfonder. Bolaget hävdade att skatteuttaget stred mot regeringsformen ochEKMRoch skulle betraktas som expropriation utan ersättning eller konfiskation, eftersom fackliga organisationer försetts med medel för inköp av aktier. Domstolarna avvisade emellertid käromålet eftersom förenligheten med grundlag och EKMRfick bedömas av förvaltningsdomstolarna efter överklagande av skattebeslutet. Avgörandena visar att systemet med dubbla instansordningar utan en gemensam högsta domstol eller författningsdomstol ställer till vissa problem, särskilt när det gäller att få prövat en fråga om något som formellt hör till ett visst rättsområde reellt hör till ett annat. Fördelningen av behörighet mellan domstolsslagen utgår normalt från att varje rättsfigur förses med sitt rätta namn. Om det nu skulle anses vara fråga om expropriation eller konfiskation och inte skatt, skulle ju skattedomstolens behörighet också kunna sättas i fråga.299 I NJA1986 s. 489 hade ett blodprov på en misstänkt rattfyllerist tagits av en laboratorieassistent och inte av en sjuksköterska eller läkare, vilket 28 kap. 13 § rättegångsbalken krävde. Frågan var vilket bevisvärde blodprovet hade. En fråga som också uppkom var om det stred mot skyddet för den personliga integriteten enligt i 2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen att tillåta annan än läkare eller legitimerad sjuksköterska att ta blodprov. I den delen uttalade Högsta domstolen: 298 NJA1983 s. 680 på s. 682. 299 Jfr Ulf Brunfelter i Förhandlingarna … 1987 s. 691-692. Den fria bevisprövningen och grundlagen ”Av 2 kap 6 § regeringsformen framgår att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, t ex blodprovstagning, utan stöd av lag. De bestämmelser som uppställts i 28 kap 13 §RBhar tillkommit författningsenligt. Även beslutet att underkasta Lars L blodprovstagning var lagli-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=