konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 756 att vissa begränsningar i det fria meddelandet av upplysningar vid marknadsföring av varor och tjänster var godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Närradioverksamheten hade ett annat syfte än förmedling av reklam, nämligen att möjliggöra för lokala sammanslutningar att inom orten sända meddelanden om sin verksamhet och i övrigt ge spridning åt sitt budskap. Därför kunde förbudet mot kommersiell reklam i närradio inte anses gå utöver det som behövdes för att tillgodose syftet med närradion. Omständigheten att partiet gick miste om en intäktsmöjlighet utgjorde inte ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Regleringen var inte grundlagsstridig. Domen är inte uppseendeväckande: Regeringsformen tillät begränsningar i yttrandefriheten, och reklamen kunde därmed begränsas. Det torde i sammanhanget ha betydelse att reklam inte ingår i yttrandefrihetens kärna; man kan jämföra med de fall som behandlats i det föregående om omfånget av tryckfrihetsskyddet. Å andra sidan är detta problematiskt om det inte är tydligt vad som räknas som reklam. Mera förbryllande är att regeringsrätten sist i avgörandet tillade: ”Ej heller kan förbudet på annan grund anses oförenligt med svensk rätt.”290 Frågan är vad detta avser –EKMRför det fall EKMRskulle anses vara tillämplig svensk rätt? Det är svårt att finna några andra rättsregler som skulle kunna vara aktuella.291 I RÅ1980 ref. 2:69 hade regeringen, med stöd av lag, meddelat vissa föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig bilförsäljning, och Kommerskollegium hade vid vite förelagt ett företag att lämna ut vissa uppgifter. I Regeringsrätten menade Gustaf Petrén att det var fråga om ingrepp i avtalsfriheten och att lag krävdes enligt 8 kap. 2 § regeringsformen, medan lagstiftaren hade utgått från att det var fråga om annat ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, varvid 8 kap. 3 och 7 §§ innebar att riksdagen kunde delegera normgivningsmakten till regeringen. Petrén menade att det inte var möjligt att tolka grundlagsbestämmelserna så att frågor om avtalsfriheten hänfördes till övriga ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, eftersom en sådan tolkning skulle ”bryta sönder hela den grundläggande systematiken i 8 kap. regeringsformen.”292 Frågan om grundlagens tillämpning hade inte diskuterats i förarbetena. Det var fråga om ett uppen290 RÅ1983 ref. 2:5 på s. 310. 291 Se till den senare rättutvecklingen Inger Österdahl, ”Radio Nova, reklamen, regeringsformen och Europakonventionen” i SvJT1991 s. 820-828. 292 RÅ1980 ref. 2:69 på s. 456. Fel lagform? Grundlagskonform tolkning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=