kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 755 viss upplåtelse av nyttjanderätt främst gällande jakt och fiske, vilken skulle ske genom myndighet, utgjorde diskriminering av samerna som folkgrupp och därmed stred mot 2 kap. 15 § regeringsformen. Högsta domstolen konstaterade visserligen att grundlagsbestämmelsen hade företräde framför äldre lag, men i sak befanns regleringen – som utgjorde en avvägning mellan delvis motstridiga intressen – inte diskriminerande.287 Justitierådet Bertil Bengtsson var skiljaktig och ansåg att det särskilt med beaktande av den historiska bakgrunden fanns goda skäl att anse regleringen diskriminerande. Det var dock inte uppenbart att lagstiftningen stred mot diskrimineringsförbudet. Ett skäl för detta var att hans synsätt inte var det enda som kunde anläggas på rennäringslagens regler.288 Bengtsson klargjorde senare att det hade betydelse i uppenbarhetsfrågan att de andra ledamöterna inte instämde med honom; han fick konstatera ”att lagregeln stred mot grundlagen men inte på ett uppenbart sätt”. Annars hade han måst ”säga till sina kolleger i domstolen: inte nog att ni tolkar grundlagen fel, ni tolkar den t. o. m. uppenbarligen fel”.289 För egen del kan jag konstatera att kollegialiteten i en domstol utan vidare måste tåla sådana meningsmotsättningar. Närradiokommittén beviljade år 1982 Skånepartiet-Malmö tillstånd att sända närradio, men efter att ha tagit del av partiets sändningar under två dagar år 1982 beslutade närradiokommittén att återkalla tillståndet. Skälet var att sändningarna, utöver musikinslag, nästan bara innehöll kommersiell reklam. Sådan fick inte sändas i närradio. Skånepartiet överklagade och gjorde gällande att förbudet mot sändning av reklam stred mot regeringsformen. Partiet hänvisade till föreskriften i 1 kap. 1 § andra stycket regeringsformen om att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och 2 kap. 1 § första stycket 1 om yttrandefriheten – friheten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Regeringsrätten konstaterade i RÅ1983 ref. 2:5 att yttrandefriheten fick begränsas genom lag, om begränsningen var godtagbar i ett demokratiskt samhälle och nödvändig med hänsyn till syftet med begränsningen. En godtagbar begränsning hade att göra med en minskning av spridningen av kommersiell reklam. Frågan var hur långtgående begränsningar av kommersiell reklam som kunde göras utan att en konflikt med föreskrifterna i 2kap. 12 § andra stycket regeringsformen uppstod. Enligt Regeringsrätten stod det klart 287 NJA1981 s. 1 på s. 246-248. 288 NJA1981 s. 1 på s. 249-253. 289 Båda citaten från Bengtsson 1989 s. 676-677.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=