kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 751 reglementet II)) och skulle tillämpas. Enligt Högsta domstolen omfattades avgifterna av 8 kap. 3 § och 9 § andra stycket regeringsformen, som tillsammans innebar att åligganden för det enskilda skulle beslutas genom lag men att riksdagen fick delegera rätt att ta ut avgifter till regeringen. Riksdagens beslut skulle hänföras till sådan normgivning, liksom regeringens. Högsta domstolen fortsatte: Det må så vara, att förbudet mot retroaktiv skatte- och avgiftslag inte hade retroaktiv verkan. Men uttalandet att eftersom båda de nämnda besluten hade karaktär av normgivning, kunde invändning mot deras giltighet inte grundas på att de förmenades kränka enskild rätt, måste anses gå för långt. Tidigare hade i bland annat NJA1954 s. 532I-II krävts lag för att förändringar i rättsförhållanden skulle kunna ske. I detta fall var det uppenbarligen inte fråga om lag, utan om riksdagsbeslut som åtföljdes av regeringsbeslut. I 1954 års fall hade Högsta domstolen, även med beaktande av krigsförhållandena, funnit att vissa föreskrifter inte var förenliga med den rätt som tillförsäkrats de enskilda parterna i tidigare föreskrifter. Det hade varit lätt för Högsta domstolen att säga att den tidigare föreskriften som hade omfattat viss tidsperiod och som hade lagts till grund för en synbarligen slutlig debitering innebar att bolaget hade tillförsäkrats en rätt att inte debiteras mera för samma period, men så skedde alltså inte. I RÅ1982 ref. 1:74 (retroaktiv skattelag II) uppkom frågan vad som skulle anses vara den relevanta omständighet som utlöste skattskyldighet. Regeringsrätten, med Gustaf Petrén som ordförande, uttalade i ett förhandsbesked: 275 NJA1980 s. 718 på s. 724. ”Eftersom båda de nämnda besluten har karaktär av normgivning, kan invändning mot deras giltighet inte grundas därpå, att de förmenas kränka enskild rätt. Inte heller föreligger hinder mot beslutens efterföljd i den mån besluten skulle kunna sägas ha retroaktiv verkan. De bestämmelser om förbud mot retroaktiv lagstiftning rörande skatter och avgifter som år 1979 infördes i 2 kap 10 § 2 st regeringsformen och som trädde i kraft d 1 jan 1980 gäller nämligen enligt särskild föreskrift rörande ikraftträdandet ej sådan föreskrift om skatt eller avgift som beslutats före ikraftträdandet.”275 ”Vid 1982 års taxering utgör föreningens bokslut per den 31 december 1980 den omständighet som, såvitt nu är i fråga, utlöser skatt för föreningsmedlem. Då denna tidpunkt ligger före tiden för ikraftträdandet den 1 januari 1981 av den till-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=