konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 750 logi – socialistiska rättskälleläras brist på självständighet i dömandet.273 Sundberg knöt an till Runebergs Landshövdingen och till domstolarnas funktion som makthinder. Han fann att domstolarnas roll som den enskildes skydd hade försvagats medvetet, bland annat av Undén och Sträng genom deras uttalanden om lagprövningen samt av Geijer i ett uttalande i ett föredrag om att krav på minoritetsskydd utgjorde en antidemokratisk kritik mot det parlamentariska styrelseskicket och därför var farliga.274 Det successiva grundlagsstiftandet, de många förbehållen och det laddade debattläget föranleder slutsatsen att domarna inte kan antas ha känt något tydligt rättskulturellt rättfärdigande för ett konstitutionellt kritiskt dömande. 273 Jacob W. F. Sundberg, Fr. Eddan t. Ekelöf. Repetitorium om rättskällor i Norden, Malmö 1978, ssk. s. 119-139, 158-162, 198-203, 206, 224, 257-261. 274 Sundberg 1978 s. 201-203, 257-261 Normprövning i dömandet Skattelags retroaktivitet del II, och retroaktivitetsförbud utan retroaktiv verkan Regeringsrätten hade i RÅ1978 ref. 1:29 (retroaktiv skattelag I) funnit att det stod riksdagen fritt att införa retroaktiv skattelag. Därefter hade emellertid riksdagen som grundlagstiftare lagt band på sin lagstiftningsmakt: Den 1 januari 1980 hade det i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen införts en bestämmelse om att skatt inte fick tas ut “i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste” skattskyldigheten. I NJA1980 s. 718 (retroaktiv avgiftsföreskrift) yrkade ett läkemedelsföretag att staten skulle betala tillbaka ett belopp som bolaget hade betalat i tillläggsavgifter för läkemedelskontroll. Avgifterna hade stöd i riksdagsbeslut och var beslutade av regeringen. En viss taxa var beslutad att gälla till och med ett visst datum, men innan dess hade riksdagen beslutat att kostnadstäckningsgraden skulle höjas, varvid regeringen ändrade den redan beslutade taxan även för innevarande period och tog ut tilläggsavgifter. Läkemedelsföretaget menade att det fanns både offentligrättsliga och privaträttsliga moment i regleringen, eftersom det var fråga om kontrollverksamhet som utfördes mot avgifternas erläggande. Eftersom bolaget debiterats och betalat före höjningen saknades enligt bolaget möjlighet för staten att debiteramera i efterhand. Tingsrätten och hovrätten fann att regeringens föreskrifter hade stöd i riksdagens beslut och därmed var jämställda med lag (vilket i och för sig stämmer dåligt medNJA1954 s. 532I-II(civila avlönings-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=