De hänvisade till den skiljaktiga ledamoten i RÅ1976 Aa 23, vilken alltså var Petrén själv. Båda författarparen skilde – i anslutning till ett förarbetsuttalande av justitieministern268 – mellan normer som riktade sig till rättstillämparen respektive till de lagstiftande organen. De återgav exemplet med förbudet i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen för myndigheterna att hindra en skrifts spridning bland allmänheten på grund av dess innehåll. Lagprövning som innebar att domstolarna prövade tillämpningen av föreskrifter som riktats mot lagstiftaren skulle dock tillämpas restriktivt. Holmberg och Stjernquist försökte med två exempel på grundlagsstadgande respektive stadgande i vanlig lag illustrera skillnaden:269 I det första fallet var båda reglerna riktade till domstolen, och enligt den formella lagkraftens princip skulle grundlagsregeln tillämpas. Idet andra fallet, däremot, skulle domstolen beakta grundlagen ”endast om den är behörig att utöva lagprövning”.270 Exemplet är uppenbarligen avsett att illustrera departementschefens synsätt men visar samtidigt att ett konstitutionellt kritiskt dömande, för att inte bli meningslöst, rimligen måste bedöma båda situationerna på samma sätt.271 Petrén och Ragnemalm kommenterade departementschefens uttalande med att man inte av en rättsregels språkliga utformning generellt kunde dra slutsatsen att den bara hade en adressat.272 Jacob W. F. Sundberg utkom vid samma tid med bokenFr. Eddan t. Ekelöf, där han behandlade rättskällornas historia i Norden med utgångspunkt i domarnas sätt att använda rättskällorna. Av intresse för det konstitutionella dömandet är att Sundberg ställde 1800-talets liberala rättskälleläras oavhängiga, rättsbildande domare mot 1900-talets – med Sundbergs terminokapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 749 267 [Malmgren] 1980 s. 310. 268 Prop. 1975/76:209 s. 92. 269 Alla fyra citaten från Holmberg och Stjernquist 1980 s. 252. 270 Holmberg och Stjernquist 1980 s. 252. 271 Holmberg och Stjernquist 1980 s. 251-252 och 398, [Malmgren] 1980 s. 304-305. 272 [Malmgren] 1980 s. 305. ”redovisa en faktiskt konstaterad normkonflikt, om den av hänsyn till relationerna till de politiska organen icke anser det tillrådligt, att tillämpning av den prövade föreskriften underlåtes”.267 ”Dödsstraff får inte förekomma.” ”Den som begår gärningen x skall dömas till döden.” ”Lag om dödsstraff får inte stiftas.” ”Den som begår gärningen x skall dömas till döden.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=