kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 745 I en motion från Vänsterpartiet kommunisterna föreslogs, utöver utvidgat skydd för facklig verksamhet på arbetsplatserna, en alternativ lydelse av lagprövningsbestämmelsen: Förslaget är intressant. Det skulle göra lagprövningen obligatorisk i brottmål och upphöja konstitutionsutskottet till en politisk författningsdomstol med lagprövnings- och lagförklaringsrätt. Förslaget genomfördes inte; konstitutionsutskottet menade att det inte var ”förenligt med grundlagens huvudprinciper för uppgiftsfördelningen mellan riksdagen, å ena sidan, samt domstolar och andra myndigheter, å andra sidan”.244 Det skulle också ge lagprövningen en ny innebörd. Uttalandet om grundlagens huvudprinciper för uppgiftsfördelningen är intressant, eftersom den annars omhuldade enhetstanken245 kunde ha inneburit att riksdagen som folkets främsta företrädare borde ha denna makt. Uppenbarligen avsåg utskottet grundlagsregeln om att riksdagen inte fick bestämma hur domstol skulle döma i ett enskilt fall, och uttalandet utgör ett stöd för att maktdelning trots allt var en huvudprincip. Konstitutionsutskottet preciserade i någon mening de formellt differentierade normprövningsmarginalerna. Medan uppenbarhetsrekvisitet gällde lagar och förordningar, kunde kommuners och förvaltningsmyndigheters föreskrifter sättas åt sidan ”också i fall av mindre uttalade konflikter med högre föreskrifter”. Risken för att lagprövningen skulle uppfattas som ”ett normalt inslag i rättstillämpningen” kunde minskas genom att det i förarbetena ”klart utsägs vad det är fråga om och bestämt framhålls den försiktiga inriktningen av regelns tillämpning”.246 En grundlagsbestämmelse skulle därmed tvärtom hindra att lagprövningen i praxis gavs ett vidgat tillämpningsområde. Utskottet ville bestämt understryka att lagprövningen inte var avsedd att utgöra ett normalt inslag i rättstillämpningen och att hittillsvarande försiktiga praxis fortfarande skulle vara vägledande.247 Utskottets inriktning kunde inte missförstås. 242 Prop. 1978/79:195 s. 12. 243 Bet. KU 1978/79:39 s. 4. 244 Bet. KU 1978/79:39 s. 12. 245 Se ovan i detta avsnitt. 246 Bet. KU 1978/79:39 det första citatet s. 10 och de båda andra s. 12. 247 Bet. KU 1978/79:39 s. 13. ”Envar som åtalas skall ha rätt att få prövat om den lag som åberopas mot honom eller henne är förenlig med grundlag. Domstol är skyldig att verkställa sådan prövning. Finner domstolen därvid att lag står i strid mot grundlag, skall frågan prövas av riksdagens konstitutionsutskott, som antingen medger lagens åsidosättande eller genom redovisad lagtolkning upphäver motstridigheten.”243
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=