konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 744 Svea hovrätt avstyrkte förslaget och hänvisade till NJA1977 s. 288 (homeopatiska läkemedel): ”en s.k. sammantolkning, som upphäver den befarade normkonflikten”238 skulle vara mera ofta förekommande än lagprövning. Prövning av regeringens och myndigheternas föreskrifter uppfattade hovrätten som ett skydd för riksdagen, och lagprövning uppfattade hovrätten som ett skydd för folksuveräniteten. Enligt hovrätten borde inte lagprövningen vara begränsad till uppenbara fel, utan att för den skull bli ett reguljärt inslag i rättstillämpningen.239 Utgår man från hur det åberopade rättsfallet till slut avgjordes var ’sammantolkning’ dock i realiteten liktydig med lagkonform grundlagstolkning, och intressant är att hovrätten inte såg lagprövningen som ett skydd i första hand för medborgaren utan för riksdag och regering. Regeringsråden Petrén och Wennergren motsatte sig uppenbarhetsrekvisitet, liksom Industriförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen. De två sistnämnda noterade att uppenbarhetsrekvisitet gav regering och riksdag en större ”felmarginal”240 än andra organ som beslutade om föreskrifter, något som inte stämde med medborgarnas anspråk på att myndigheterna höll sig inom sina ramar. I propositionen fördes inte många nya tankar fram. De tre formerna formell och materiell lagprövning samt kompetensprövning diskuterades, och ett uppenbarhetsrekvisit skulle gälla både riksdagens och regeringens föreskrifter. Lagprövningen skulle inte vara normalt förekommande utan utövas bara i undantagsfall. Den avvägning som hade gjorts mellan de olika argumenten bestod alltså, bortsett från att det nu framstod ”som naturligt”241 att lagprövningen i likhet med rättighetsskyddet i övrigt reglerades i grundlagen. I 11 kap. 14 § föreslogs nu en bestämmelse som liknade den som föreslagits år 1975: 237 Prop. 1978/79:195 bil. 2 s. 40. 238 Prop. 1978/79:195 bil. 2 s. 40. 239 Prop. 1978/79:195 bil. 2 s. 40-41. 240 Prop. 1978/79:195 bil. 2 s. 45. 241 Prop. 1978/79:195 s. 42. vitet och oräddhet. Något sådant kan knappast förväntas av våra vanliga domstolar.”237 ”Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.”242
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=