konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 738 I formellt hänseende skulle lagprövningen omfatta uppenbara åsidosättanden av betydelsefulla föreskrifter, och i materiellt hänseende skulle den omfatta uppenbara åsidosättanden av grundlagsbestämmelser men inte grunderna för grundlagsbestämmelserna eller liknande.218 Samma återhållsamma domarattityd skulle bestå, om än tillämpas på ett bredare fält. I propositionen noterades att bland remissinstanserna endast LOhade tagit avstånd från lagprövningen; den borde enligt LOförbjudas i grundlagen. Andra remissinstanser var dock oroade för att lagprövningen skulle få politisk betydelse, varför den borde ges ett så litet tillämpningsområde som möjligt. Departementschefen, statsrådet Geijer, menade att en viss form av lagprövning var ”ofrånkomlig”; det var ”självklart att myndigheterna måste ha rätt att åsidosätta en föreskrift”219 vid mycket grova formfel, exempelvis om en lag hade utfärdats utan föregående riksdagsbeslut eller om två regler på olika nivå handlade om samma sak. Som exempel nämnde han förbudet i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen för myndigheterna att hindra en skrifts spridning på grund av dess innehåll jämfört med en tänkt föreskrift av motsatt innehåll. Sådan lagprövningsrätt var dock ”knappast av något större intresse från ideologisk-principiell synpunkt”.220 Det var Lagprövning var inte lagprövning, med andra ord, men skulle genomföras. När det gällde kompetensprövningen var läget ett annat. Den kompetensgivande normen riktade sig inte till domstolarna utan till det bemyndigade organet, som utfärdade en norm somdomstolarna skulle tillämpa. Detta var enligt departementschefen den egentliga lagprövningsrätten, och den var mera kontroversiell. Eftersom den offentliga makten skulle utövas under lagarna var den dock inte principiellt problematisk. Den var också etablerad, med ett uppenbarhetsrekvisit avseende lagar och förordningar.222 Lagpröv217 SOU1975:75 s. 47. 218 SOU1975:75 s. 47, 210-211. 219 Prop. 1975/76:209 s. 92, båda citaten. Se till remissvaren s. 200-213. 220 Prop. 1975/76:209 s. 92. 221 Prop. 1975/76:209 s. 92. 222 Prop. 1975/76:209 s. 93 hänvisar till prop. 1973:90 s. 200-201. hänseende står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning. I fråga om föreskrift i lag eller förordning skall detta dock gälla endast om motstridigheten är uppenbar.”217 ”enligt [departementschefens] mening knappast ens adekvat att tala om lagprövning i situationer av detta slag. Det rör sig här närmast om en lagtolkningssituation där myndigheterna har att handla efter den för vårt rättssystem grundläggande principen att högre föreskrift går före lägre.”221
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=