konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 736 utgjorde ett debattinlägg om förhållandena i ett företag, det vill säga informationsförmedling i en från facklig synpunkt allvarlig och angelägen samhällsfråga, föll under tryckfrihetens syften. Oavsett om den kunde uppfattas som att den ena parten i det arbetsrättsliga avtalsförhållandet angrep den andra, skulle artikeln bedömas enligt tryckfrihetsförordningen och därmed inte av Arbetsdomstolen. Kollektivavtalet innebar inte heller att fackförbundet rent avtalsrättsligt hade åtagit sig att inte skriva artiklar som den aktuella. Även för bedömningen av denna fråga hade det betydelse att tidskriftsartikelns innehåll hörde till tryckfrihetsförordningens område, eftersom ämnen som föll utanför medbestämmandelagens område inte kunde bli föremål för en kollektivavtalsreglering. Talan avslogs i den delen. Sammantaget visar dessa fall att tryckfriheten fick genomslag mot annan lagstiftning, utan att det behövde diskuteras omdet var för att tryckfriheten var på en högre nivå. En bakgrund finns redan i NJA1901 s. 280 (soldats meddelarfrihet). Att olika typer av rättighetsskydd – skyddet för tryckfriheten och skyddet mot hets mot folkgrupp – kunde kollidera uppmärksammades i Sverige precis som i Norge vid denna tid.209 NJA1978 s. 3 handlade på ytan om vem som kunde vara målsägande och föra talan mot hets mot folkgrupp. Kunde Scientologikyrkan anses företräda den folkgrupp som scientologerna konstituerade? Svaret på den frågan var nej, men hovrättspresidenten Kjellin formulerade sitt votum så att det framgick att det rörde sig om motstående rättigheter: 209 Se ovan ang. Rt. 1977 s. 114 (förintelseförnekande lektor), 1978 s. 590 och 1978 s. 1072 (invandringsfientlig insändare). 210 NJA1978 s. 3 på s. 4. ”Hets mot folkgrupp har i BrB hänförts till brott mot allmän ordning. Syftet med stadgandet har varit att motverka resterna av den vulgärpropaganda mot människor av annan ras eller religion som förekom under andra världskriget och att ge stöd åt strävandena, främst genom Förenta nationerna, att hävda alla människors lika värde och rättigheter. Det har varit avsett att kriminaliseringen skulle bereda skydd för ett viktigt samhälleligt ordnings- och anständighetsintresse (första lagutskottets utlåtande år 1948 nr 39, s 33). Det har däremot icke varit avsett att stadgandet skulle innebära en utvidgning av bestämmelserna om ärekränkning, vilka återfinnes på helt annan plats i BrB, och sålunda för vissa grupper av befolkningen skapa ett personskydd som inte gäller för andra.”210
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=