kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 735 den utan vidare kunde jämställas med en sedvanlig annons eller anses vara av utpräglat kommersiell natur. Endast i vissa särskilda fall, då löpsedeln hade ett innehåll jämförligt med en annons, kunde löpsedeln anses vara rent kommersiell. Även om den aktuella löpsedeln var missvisande, utgjorde den ett led i tidningens nyhetsförmedling. Den omfattades därmed enbart av tryckfrihetsförordningens regler. Resning beviljades och Marknadsdomstolens beslut undanröjdes. I fallet uttalade sig Högsta domstolen inte konkret om förhållandet mellan grundlag och vanlig lag. Intressant är att två betydelsefulla rättsliga intressen stod mot varandra – tryckfriheten och konsumentskyddet. I Högsta domstolens resonemang finns som en självklarhet underförstått att den grundlagsskyddade tryckfriheten hade företräde.207 Någon inskränkande tolkning av tryckfrihetsförordningen synes inte ha varit aktuell. När det däremot gällde i en tidning intagna annonser för prostituerade, ansåg Högsta domstolen i NJA1979 s. 602 att de var annonser av rent kommersiell natur. Tveksamma fall, där det publicerade kunde uppfattas som opinions- eller åsiktsbildande, skulle bedömas enligt tryckfrihetsförordningen, men detta var inte ett sådant fall. Annonserna skulle bedömas enligt vanlig lag och i vanligt brottmålsförfarande. Fallen kan sägas illustrera tanken att tryckfriheten har ett væsensindhold, som tar sikte på opinions- och åsiktsbildning.208 I AD1981 nr 124 var frågan om innehållet i en artikel i tidningen Metallarbetaren kunde utgöra en olovlig stridsåtgärd från metallindustriarbetareförbundets sida och därmed om Arbetsdomstolen kunde ta upp frågan till prövning utan hinder av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Arbetsdomstolen gjorde en mycket ingående bedömning av grundlagsfrågan. Domstolen konstaterade att syftet med den grundlagsfästa tryckfriheten var att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning, innefattande en vidsträckt rätt att lämna upplysningar om sakförhållanden. Tryckfrihetsförordningens exklusivitet var emellertid begränsad till sådant bruk av tryckta skrifter, som hade med yttrandefriheten att göra – i övrigt kunde den tryckta skriften bedömas enligt annan lag. Den aktuella artikeln, som 207 Jfr ocksåNJA1977 s. 751, där opinionsbildande text var intagen i en annons, och det något speciella resningsmålet NJA1995 s. 677, där en upplysning av myndighet, nämligen en länsbostadsnämnds i broschyr intagna påstående om garanterad ränta för vissa lån, som nämnden ansåg sig ha lämnat enligt 4 § förvaltningslagen men som av Marknadsdomstolen förbjudits såsom vilseledande marknadsföring, inte ansågs omfattas av tryckfrihetsförordningen, vilken bara skyddade enskildas uttalanden; slutsatsen var under alla förhållanden att Marknadsdomstolens förbud inte uppenbart stred mot lag. 208 Jfr NJA1961 s. 715, behandlat i föregående kapitel.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=