konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 734 Petrén kunde också knyta an till antagandet av 1812 års tryckfrihetsförordning, som hade antagits på grundlagsstridigt sätt men ändå ansetts gällande. Lagprövningen hade i och med detta ett begränsat användningsområde och blev aktuell främst när ett ”åsidosättande av norm eller beslut som saknar legalitet kan antas icke på allvar genera dem som innehar den politiska makten.” Det politiska maktspråket fick accepteras ”då detta talas med tillräcklig styrka, men det kan i mellanlägen vara svårt för dessa instanser att med tillräcklig känslighet registrera röstläget.” Problemställningen ”helt enkelt är hur långt de är beredda att offra rätten och böja sig för politiska hänsyn.” Medborgarnas rättssäkerhet kunde komma att bli beroende av hur särskilt domarna i sitt arbete besvarar denna fråga. Lätt resignerat bestämde sig Petrén till slut för att tillämpa den föreskrift han hade ifrågasatt. Petréns juridiskaresonemang är skarpsinnigt. I hans votum ligger en synnerligen skarp kritik av grundlagstiftarens förmåga att förutse olika situationer och åstadkomma en fullständig reglering av dessa. Hans inte särskilt väl dolda antydningar om statskupp eller revolution – understrukna bland annat av formuleringen att rätten fick ”vika för den politiska makten” – får närmast ses mot bakgrund av 1970-talets hårda politiskaklimat. Det är problematiskt att samtidigt uttala att regeringentagit sig makten och samtidigt inte uppfatta dess beslut som ogiltiga, eller omvänt att säga att regeringen hadetagit sig makten om nu dess beslut skulle anses legitima. Håkan Strömberg kommenterade avgörandet med att luckan i övergångsbestämmelserna ”kunde ha fått ödesdigra konsekvenser omden hade tagits på allvar” och lät Petréns ”yttrande tala för sig själv”.206 Inte bara regeringsformens fri- och rättigheter behövde skyddas mot lagstiftning, detsamma gällde tryckfrihetsförordningens skydd för tryckfriheten. Den förhållandevis nyinrättade konsumentombudsmannen försökte – och lyckades – få lagen om otillbörlig marknadsföring tillämpad på en tidnings löpsedel. Tidningsutgivaren begärde i Högsta domstolen resning gentemot ett beslut av Marknadsdomstolen att förelägga utgivaren vite och hävdade att tryckfrihetsprocessen var ensam tillämplig på löpsedlars innehåll. I NJA 1975 s. 589 uttalade Högsta domstolen att en löpsedel skyddas på samma sätt som själva den periodiska skriften och att det förhållandet att löpsedeln utgjorde ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen inte medförde att 206 Strömberg 1988 s. 122-123. Tryckfrihetens betydelse
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=