konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 726 petensprövningen ansåg Lavin den kritik ”delvis berättigad”,169 vilken gjorde gällande att kompetensprövningen var ett slags materiell prövning. Lavin menade dock att prövning av om rätt lagstiftare stiftat en lag inte bara var en materiell fråga; det var en särskild form av prövning som gjordes när en domstol jämförde en en författnings innehåll med en kompetensregel i grundlagen.170 Med nya fri- och rättighetsregler kunde den materiella lagprövningen få en betydelse den knappast hade kunnat ha under 1809 års regeringsform. Det fanns ett antal bestämmelser, bland annat om förbud mot retroaktiv strafflag och landsförvisning av medborgare, som direkt kunde läggas till grund för lagprövning. Svårare var det med rätten att få frågor om straff och administrativa frihetsberövanden prövade av domstol. Innebar grundlagsbestämmelsen att förvaltningsdomstol skulle kunna åsidosätta ett lagstadgat överklagandeförbud, eller öppnade den för att enskild skulle kunna föra en talan mot staten i allmän domstol?171 Kompetensprövningen förenklades genom tydligare föreskrifter om i vilka fall normgivning måste ske genom av riksdagen stiftad lag. Föreskrifter om frihetsstraff och medborgarskap hörde hit. Lagprövningens betydelse kunde inte förväntas bli stor, eftersom det fanns få absoluta begränsningar för riksdagens lagstiftningsmakt. Sammanfattningsvis: Domstolarna skulle ”alltjämt vara bevarade vid sin rätt till lagprövning”,172 men utredningen hade försökt undvika att föreslå regler som skulle kunna användas i lagprövningssyfte. Om förslaget förblev oförändrat, hade politikerna ingen anledning att oroa sig för att lagar skulle komma att åsidosättas.173 I remissvaren framhöll två regeringsråd att lagprövning kunde möta betänkligheter från domstolarnas sida: Det var inte någon tacksam uppgift att ”utmana den mer eller mindre breda folkopinion, vilken står bakom en nytillkommen författning”.174 Uttalandet säger något om tidsandan – det förutsätter nämligen en reformivrande majoritet mot vilken en minoritet trots allt möjligen behövde visst skydd. I propositionen uttalade departementschefen Geijer att den i praxis etablerade lagprövningsrätten skulle bestå med 169 Lavin 1973 s. 15. 170 Lavin 1973 s. 12-16. 171 Ett komparativt perspektiv på denna fråga gavs i direkt anslutning till Lavins uppsats, se Hans-Heinrich Vogel, ”Om rättsskydd och lagprövningsrätt i Västtyskland” i FT1973 s. 27-38. 172 Lavin 1973 s. 26. 173 Lavin 1973 s. 16-26. 174 Regeringsråden Körlof och Sjöberg i Prop. 1973:90 bil. 3 s. 128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=